När man längtar till att skola in barnen på förskolan.. 

När det är dags att gå av föräldraledighet och stämpla in på jobb igen så känner de flesta ( iallafall enligt social medierna) panik, ångest, sorg och separationsångest från de små liven. Nu är inskolningen påbörjad för de två minsta och jag känner inte ett spår av dessa känslor. Jag känner bara en enorm känsla av ÄNTLIGEN! Nu tror jag inte ett dugg att jag älskar mina barn mindre än alla andra eller att jag är en kass morsa för att jag känner så, utan det är bara så att jag varit hemma läääänge nu eftersom jag fick båda tätt efter varann utan någon mellanlandning på jobb. För mig är nästan 2,5år hemma länge. Riktigt länge. Inte länge om jobbet bara inkluderat barn, mingel, fikastunder, lagom många tillflykter för vinkvällar. Men länge när man räknar i antal tvättar, upplockade grejer, lagade middagar eller som illusionen av familjens outtröttliga hembiträde. Och då har jag ändå en man som ger mycket cred och som fattar jobbet jag lägger in. Men för mig räcker inte tillfredställelsen att ”bara” vara mamma. Absolut inget ont i de som väljer det, men det passar inte mig. Jag älskar att jobba med saker jag brinner för, jag har extremt högt driv och en envishet och vinnarskalle för två (inte när det gäller saker jag tycker är tråkigt, typ springa, då finns inte ens motivationen att vinna över en bebis som inte lärt sig gå än).

Ganska tidigt i min mammaledighet så kände jag att jag måste få in en annan del i mitt liv än mammaledighetsvardagen så jag började plugga och jobba med en ny passion jag hittat inom digitaliseringen, digital marknadsföring och sökmotoroptimering (helt sjukt långa ord) och det är inom detta jag nu startat ett eget företag.

Så jäkla kul, häftigt, spännande och så läskigt så det känns som jag ska kräkas emellanåt. Men nu är det bara att köra och antingen går det kanon eller så blir det platt fall, värre än så kan det ju inte bli. Men känns så sjukt roligt att göra något för mig. Satsa på mig. Testa det här. Jag har nämligen en tendens att glömma bort mig själv för att tillfredsställa alla andra jag tycker om. Så det här är stort. O coolt. O läskigt.

Så det här är varför jag tycker det ska bli fantastiskt att barnen ska börja på förskola. Få fokusera på en sak i taget. Jobba till 100% utan dåligt samvete för att barnen får kolla Pippi x antal gånger per dag, eller att Pennys första mening förmodligen skulle bli; ”snart, mamma måste bara jobba lite till” om vi fortsatt så här länge till. Få sakna dom lite. Att dom saknar mig lite. Att kunna ta en lunch eller möte utan att behöva trixa med barnvakt. Det längtar jag efter.

Är helt övertygad om att det inte blir så fantastiskt som jag tror. Men just nu är illusionen om förskolestarten otroligt rosaskimrande och härlig i min värld och jag ska njuta varje sekund tills jag störtdyker ner i ekorrhjulet av ”hämtning/ lämning, hinna m allt på 2 timmar efterjobbet”  kaoset intagit familjen.

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera