En Systerrelation. 

Jag och min syster har haft en speciell relation så länge jag kan minnas. Jag vet egentligen inte hur bra den alltid varit men jag minns att jag alltid försökt skydda och ta hand om min syster. Ett jobb som varit allt annat än lätt många gånger och ett jobb där skuldkänslorna, uppgivenheten och ilskan nästan kvävt mig emellanåt. 

Min syster är 2år yngre än mig. Hon har alltid varit en person som gått sin egen väg, som skapat både glädje och rabalder kring sig. Hon kallades biet i släkten för hon hade ett otroligt häftigt temperament som liten och hon och farfar kom absolut inte överens. Jag vet egentligen inte varför. Kanske för att dom innerst inne var ganska tjurskalliga båda två. 

Jag har nog alltid varit ganska ordentlig. En skötsam flicka som gjorde det jag skulle utan några direkta krusiduller. Man skulle nog kunna säga att mellanmjölken var min avbild. 

Eller var jag så perfekt? Jag kanske blev det automatiskt eftersom min syrra alltid var den som försökte fuska på proven, alltid va den som snodde godis från våra godispåsar och va den som pyntade en koja med porrblaskor ihop med grannen?!  Kanske? Jag vet inte.. 

Just den här skötsamheten och beskyddande delen i mig är nog något som jag tror att min syster många gånger både hatat och älskat. Att jag jämt varit ”perfekt”. 

Perfekt i det här sammanhanget betyder absolut inte högsta betyg i skolan eller bäst i allt. Men perfekt i det hänseende att jag skapade ganska lite bråk runt mig och vara ganska duktig och skötsam generellt. Jag kan verkligen förstå att jag ibland varit en ganska irriterande syster, speciellt när man själv är en vild själ som skapar dramatik runt sig hela tiden. 
Däremot har det nog varit skönt att alltid ha någon som finns där när det ena efter det andra går åt helvete. En trygg hamn där det är lugnt o skönt. Någon som alltid försvarar och skyddar när du hittar på det ena efter det andra. 

När min mamma dog när jag var 21år gammal så tog den här beskyddande rollen en ny tappning där jag i princip tog på mig rollen som en extramamma till min syster. En roll som var dömd att misslyckas. 

Den beskyddande delen höll på att dra ner mig och det var den som tillslut nästan tog död på vår relation. Jag tog för mycket ansvar, bar för mycket av det som hände i min systers liv på mina axlar (och det var ju ganska mycket som hände när man är 19år, förlorar ens mamma samtidigt som man kommer ut ur garderoben och ska in i vuxenlivet) och hon började ta för givet att jag alltid skulle finnas där på hennes villkor. Det ledde till en respektlöshet och mycket sårade känslor. 

Både jag och min syster har nog haft mer händelserika liv än i princip någon jag känner. Vi har varit med om mer sorg än många behöver uppleva under en livstid och vi har behövt kämpa oss igenom enormt tuffa händelser. På olika sätt, men ändå med den gemensamma nämnaren att vi stångat oss blodiga för att orka med vardagen. 

Men trots allt vi gått igenom, trots att vi fick ta en paus från varann för att bygga upp vår relation på nytt så finns det ingen jag har det band till som jag har med min syster. 

Det är henne jag alltid sett upp till för att hon alltid har vågat. Det är henne jag älskar för att hon ställer sig och dansar naken medan tuttar och rumpa guppar för att få mig att skratta. Det är hon som kämpat sig tillbaks efter att kört förhållande och relationer i botten. Det är hon som trots all skit alltid ställer upp för- och älskar mina barn gränslöst. Hon är bäst. För hon är min syster. 

Mockidikk- mitt företags namn är döpt efter min syster. Eller snarare efter låtsasordet hon använde när hon var liten. I min mening, världens härligaste ord. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera