När ens värsta mardröm.. 

Är att nappen är försvunnen.
Inatt så drömde min 2åring mardrömmar där hon satte sig upp och grät panikartat flera gånger. Orden som kom ut gång på gång va; nappen, nappen.

Det man känner som mamma då är:

1. Somna om, du knäcker mig med att vakna hela tiden

2. Är det hennes värsta mardröm, ja då får man ändå anta att hon har det ganska bra.

3. Är livet så svart o vitt när man är 2år? Finns bara napp, snutte och föräldrar nära så är allt bra? Då är man trygg oavsett vad som händer runt omkring?

När blev vi så komplicerade? När får vi vår ryggsäck med alla måsten och etikettsregler? Om vi alla betedde oss som 2åringar, skulle vi då behöva gå i parterapi för att lära oss kommunicera med varann eftersom man skulle kunna anta att det vore lättare att tolka om ens partner är missnöjd när den lägger sig och skriker på golvet eller när hen gjort något dumt kommer och ger en världens goaste kram efteråt.

Vad jag märkt så finns väl inga 2åringar som går runt och ältar, drar upp gammalt groll från 1månad tillbaka?

Jag nog aldrig varit så nära att bete mig som en 2åring som för ett år sedan när jag fött 2 barn inom ett år och inte sovit en hel natt på 1,5år. Då var faktiskt livet så svart och vitt så jag i princip la mig ner och grät på golvet om minsta grej gick emot mig. Det positiva då var att jag inte hann med att linda in min sårbarhet och utmattning till surkärringfasoner. Där och då visade jag alla känslor precis så som jag kände dom istället för att tjura och efter mycket lirkande så kommer det fram att jag egentligen kanske är helt slut, sovit dåligt eller är ledsen för något.

Det skulle ju eventuellt bli kaos om vi alltid utagerade allt som en 2åring men det jag tror många kan lära sig är att just känslorna kanske vi faktiskt borde uttrycka så rakt fram. Då skulle iallafall mina förhållanden med man och vänner slippa mycket huvudbry och passiv aggressivitet.

Dagens lärdom av Annas filosoferande:  Mer 2åringsfasoner i känslorelationerna åt folket!

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

2 reaktioner till “När ens värsta mardröm.. 

Kommentera