Relationer! 

Relationer är verkligen inte lätt. Oavsett om relationen är med en mormor, partner eller vän. Och nu är det här ingen stor bomb eller något världsomvälvande ni kommer få läsa, utan snarare är det lika uppenbart som att vi alla egentligen vet att det finns bara en lyckad väg till att gå ner i vikt. Ät mindre/bättre och rör på dig. 

Men precis som med bantning så vill man ju sjukt gärna att det finns genvägar. Herregud, det är ju mängder och åter mängder av företag som tjänar storkovan på oss dumma jäklar som vill hitta en Quick fix för att gå ner några kilon för det är ju otroligt mycket jobbigare, tråkigare att gå den långa vägen. 

Och samma sak är det med relationer. Det enda sättet att få en relation att funka är att kommunicera med varann. Eller jag har ju inte gjort en vetenskaplig studie i ämnet, men genom det jag pluggat och genom att ha levt ett händelserikt liv så är jag ändå ganska säker på att det är en ganska viktig del. 

Jag skulle till och med kunna dra det så långt så jag säger att en av de absolut dummaste grejerna vi smarta människor gör är att vi tror att folk i vår närhet är tankeläsare. Vi tror att alla är som oss själva och därför reagerar, känner och tänker likadant som oss. Men det går ju inte riktigt ihop med den här livsfilosofin (många av oss hänger till och med upp små skyltar med citat där vi ska påminna oss om att vi är speciella och att det bara finns en av exakt mig) att vi är unika. Och ändå så glömmer vi hela tiden att ingen annan tänker, känner exakt som mig. Ingen annan har ju samma bagage som gör att dom reagerar på samma sätt i situationer som jag gör. 

Jag har genom livet (låter som jag är 90år på min dödsbädd, haha) lärt mig mycket om mig själv, jag har lärt mig hur min partner fungerar och lärt mig mycket om hur vi människor är funtade generellt. 

Då skulle man ju kunna tro att jag är en kommunikationsexpert, eller helt ärligt så tycker jag faktiskt att det vore rimligt att min hjärna lärt sig agera efter det jag vet är det bästa sättet. Men icke. 

Jag flyr från jobbiga situationer istället för att prata om saker, jag låter känslorna löpa ammok så att jag skriker och gråter när droppen är nådd ( och den droppen är oftast en bagatell i sammanhanget så den stackars människan på andra sidan raseriet inte alls fattar hur den lilla ynka saken kunde starta ett nytt världskrig) och jag låter min hjärna koka ihop oändligt med egna tolkningar av olika saker folk gör. Det som gör saken ännu värre är under en viss tid i månaden så kan jag lova att det finns ingen som kan koka ihop en så extraordinär soppa på en spik som jag. 

Ibland händer det dock att den smarta delen i hjärnan som vet hur man ska kommunicera i jobbiga situationer gör sitt jobb rätt och ibland händer det att den andra personen i relationen motar in en i ett hörn (inte med våld utan med en morot) och man har en konstruktiv diskussion. 

Och dom gångerna känner jag mig så sjukt lättad. Som att man blir 5kg lättare. 

Så sammanfattningen av den här lördagens filosoferande så kan man säga, att lär man sig kommunicera på rätt sätt så kan det leda till den trevliga bieffekten av
(en känsla) viktnedgång. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera