Drömmen om en egen häst! 

Jag gick precis ut till hästarna för att ge dem kvällsmat och samtidigt tog jag en liten promenad i mörket, i snön och i lugnet. 

Jag älskar verkligen att vi flyttat. Att jag kan gå ut på en sekund och hitta lugnet. Få andas, få reboosta mig själv. 

Den här typen av liv är långt ifrån något som passar alla och jag förstår verkligen att många inte kan förstå det. Att skaffa hästgård och häst är en livsstil. Du måste välja och välja bort otroligt mycket. Du kan inte ha häst på egen gård och resa mycket (självklart kan du ju anställa en hästtjej som gör allt åt dig, men väldigt få har råd att göra det på en hobbynivå) Du kan inte ens åka bort ett dygn. Du måste gilla att lägga mycket fritid på att stängsla, skotta, måla och greja i trädgården och på gården. Du måste rida 5dgr i veckan och hästen ska skötas morgon och kväll. 

Jag är uppvuxen på gård, jag gick upp varje morgon innan skolan för att gå till hästarna från det jag var 7år tills jag fyllde 20år. Jag vet vad vi gett oss in på men mina barn är egentligen som alla andra hästtjejer på ridskolan som drömmer om egen häst. Detta är något som gör mig otroligt kluven. Jag vill att de ska få sin dröm men jag vill inte att de ska offra så mycket som jag gjorde under alla mina hästår. Jag vill att dom ska utöva någon lagsport. Jag vill att de ska hinna leka mer med kompisar. Jag vill att de ska kunna gå ut och ha kul med kompisar på helgerna när de blir äldre. Jag tog mig till SM på min ponny som jag köpte alldeles själv för 5000kr (jag tjänade ihop pengarna genom att plocka jordgubbar och rensa ogräs, och det finns nog inget jag känt sådan stolthet över som att på riktigt jobbat ihop till min egen häst) Jag kämpade och tränade och red 5-6dgr i veckan i 6år för att ta mig dit.  Jag är otroligt stolt över det men som sagt offrade jag mycket och jag vet inte om jag vill att mina barn ska offra lika mycket. Jag får väl helt enkelt be till gudarna att de inte har min envishet och tävlingsjävel i sig. 

Det är svårt. Att stötta och vilja förverkliga sina barns drömmar utan att pusha för mycket eller att curla för mycket. Nya åldrar på barnen och nya dilemman. Bara att dyka i som mamma. Häpp! 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera