Delad vårdnad och dubbel saknad.. 

Jag fick för en liten stund sedan sms från mina stora tjejer. Dom har pga karantän varit kvar hos sin pappa för att slippa bli sjuka. Igår kväll skulle jag åka och hämta dem men bara timmarna innan så blir Nora dålig. En annan variant på kräksjuka och de blir kvar hos sin pappa ytterligare. Vi smsar om hur mycket vi älskar och saknar varann. Hur de saknar sina småsyskon och att de vill komma hem. 

Hur övertygad jag än är om att separationen var bäst för oss alla så har mitt hjärta sprickor i sig. Hur bra vi än kommer överens med pappan och hans nya familj så är det en del av mig och familjen som saknas halva tiden. 
Vi gick isär för 8år sedan och vi alla har lärt oss leva med att vårt liv ser ut såhär. Vi har gjort det absolut bästa möjliga för att alla ska kunna vara lyckliga och jag är sjukt glad för att vi alla kommer så bra överens men den senaste tiden så har det blivit värre. Jobbigare. Och anledningen är saknaden mellan syskonen. 

Varje dag frågar dom små efter sina storasyskon. När 2åringen är ledsen så vill hon att Stella ska trösta henne (just för tillfället är Stella mest poppis, img är det förmodligen Noris) men ändå får hon hålla tillgodo med oss. 
Ninja är 2år. Hur får man henne att förstå att Nora och Stella inte försvunnit ur hennes liv nu när dom varit borta 9 dagar? Hur förklarar man var de är när de inte är hos? 
Hur förklarar man att de inte är med och firar jul, midsommar el påsk varje år och hur tröstar man de stora som förstår men blir ledsna av att alla inte kan vara tillsammans. Jag menar, mina syskon är en stor del av alla mina minnen jag har av högtider genom min uppväxt. 

Jag kan leva med att jag har en konstant saknad i mitt hjärta men jag hade inte räknat med att jag måste leva med att mina barn nu får ett likadant tomrum. 
Det som är positivt är att dom verkligen saknar varann och blir otroligt glada när de träffas och faktiskt inte hinner tröttna på varann lika mycket som vanliga syskon. Precis som vi föräldrar inte tar för givet att de är med oss varje dag. 
Man blir liksom lite bättre på att uppskatta varann. En snål tröst, men vi har gjort det bästa av situationen och våra barn har lyckliga föräldrar. Alltid nåt. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

4 reaktioner till “Delad vårdnad och dubbel saknad.. 

  1. Så fint och ärligt skrivet. Fäller en liten tår för hur den än är så är kärleken störst. alltid. Och glöm inte att syskon är det finaste du gett dina flickor, som inte minst syns i att de saknar varandra.

    Ska fortsätta läsa här, kul att följa dig 🙂

Kommentera