När livet kommer emellan.. 

Vi hade en fantastiskt härlig kväll igår på Favoritkrogen Bon. Mycket oseriöst snack och massa flams och skratt. Underbart! Vi pratade om våra tonårs/pre-vuxenår, saker vi gjort, inte skulle gjort eller borde gjort mer av. Hur många partners man haft (ligg) och vad som är mycket och lite och hur vi var i jämförelse med dagens teens. 

Det finns inte mycket i mitt liv jag ångrar eller önskar vore på något annat sätt men något jag faktiskt saknar är att ha fått ”lekt” mer. Varit mer oseriös, gjort säsong, rest och varit lite mer vild och galen. 

När jag var 19 så blev min mamma sjuk. Jag hade precis hunnit göra en fisksäsong i Norge (finns det någon som gör detta längre?!) när mamma började få problem med njurarna. Under 1,5års tid så var hon mycket på sjukhus och det var en väldigt tung och jobbig period för hela familjen. För mig fanns inte tanken på att åka iväg på säsong eller lämna Varberg då. Jag ville ju kunna hälsa på mamma och finnas till hands vilket jag är väldigt glad för att jag var vuxen nog för att förstå då. När jag var 21år så dog min mamma. Hon hade fått operera bort njurarna och gå på dialys, men tanken på att hon faktiskt skulle kunna dö hade aldrig slagit mig så dödsfallet slog ner som en blixt från klar himmel i min värld. Det galna är att man reagerar utan någon som helst logik i sådana situationer. Den första tanken och känslan som slog mig var att min mamma inte skulle finnas där på mitt bröllop (och bröllop fanns inte ens i 10årsplanen då). Inte att hon inte skulle finnas där alla andra dagar. 

Strax efter ville jag inte lämna min familj för att resa så ett naturlig steg blev att flytta upp till Göteborg. Jag jobbade som servitris och hittade nya kompisar som jag hade otroligt roligt med men efter ett halvår så träffade jag pappan till mina stora tjejer som var 5år äldre än mig och hela mitt liv blev direkt mycket mer vuxet. 

Så det blev aldrig riktigt någon längre bekymmerslös och vild tid i mitt liv. Det finns inget under denna tid jag ångrar. Tvärtom så är jag väldigt glad att jag fanns där för min mamma, men jag kan fortfarande  ibland bli lite småavundsjuk när kompisar berättar om sina vilda år i London och Barcelona med fest, killar och total frihet. 

Man kan inte få allt och jag är som sagt otroligt nöjd med mitt liv men jag kommer verkligen peppa mina tjejer för att vara lite vilda och galna efter gymnasiet för jag tror att det är nyttigt att ha gjort den grejen och så är det bara att hålla tummarna för att något gupp i livet inte kommer emellan. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera