Kompisar och olika faser i livet.. 

Vilken hĂ€nghelg. Kompisar pĂ„ löpande band och mycket gött snack. Hur mycket man hĂ€nger med olika kompisgĂ€ng gĂ„r ju lite i vĂ„gor i livet. Ibland Ă€r man i fas och ibland inte. Min man Ă€r nĂ„gra Ă„r yngre Ă€n mig och inga andra av hans kompisar har barn sĂ„ det har varit lite av en ofasperiod mellan dem och oss. 

Han har hĂ€ngt med sina kompisar och vi har ocksĂ„ hĂ€ngt, men vi har inte hĂ€ngt sĂ„ mycket som vi kanske velat. Helt enkelt för att vĂ„ra liv sett olika ut. Är man singel eller par utan barn sĂ„ Ă€r det naturligt att gĂ„ ut mer och att fokus pĂ„ högtider Ă€r sjĂ€lva festfesten. Inget konstigt med det. Även jag har nĂ„gra kompisar som jag haft exakt samma ofas med. Det innebĂ€r ju inte att man gillar varann mindre, bara att det har svĂ„rare att bli av att ses. 
PĂ„ grund av vĂ„ra olika liv har jag till och med kĂ€nt att det varit lite jobbigt nĂ€r han hĂ€ngt med det hĂ€r killgĂ€nget i vissa sömnlösa smĂ„barnsperioder. Mycket för att spelreglerna sĂ€tts efter majoriteten och eftersom vi Ă€r de enda med barn sĂ„ Ă€r det singel/no-kidsregler som gĂ€ller vilket i nĂ€stan alla fall Ă€r lika med ”gorillafenomenet” (som kan vara svĂ„rt att motstĂ„ som man).  Att det intrĂ€ffar Ă€r ju inget problem i sig men om varje umgĂ€nge slutar i fest till tidig morgon sĂ„ blir det lite mer slitningar (och eventuellt, kanske lite sura miner) för den som Ă€r hemma och fĂ„r rĂ„dda allt med barn sjĂ€lv en hel helg i jĂ€mförelse med de som kan ligga och sova hela dagen efter, utan att flickvĂ€nnen bryr sig eller hon kanske till och med joinar i en helsöndag med film och pyjamas i sĂ€ngen (ahhh, den ljuva tiden) 

Att man kĂ€nner sĂ„ gör ju att man direkt kĂ€nner sig som en dĂ„lig flickvĂ€n. Eller iallafall jag brukar snabbt fĂ„ dĂ„ligt samvete Ă€ven om jag egentligen tycker att bĂ„da förĂ€ldrarna ska ”offra” lika mycket i förĂ€ldraskapet. Det Ă€r vĂ€l klart att jag velat att han skulle kunna hĂ€nga pĂ„ varenda fest men i vĂ„rt liv Ă€r det liksom inte möjligt. Som tur Ă€r sĂ„ har min man fattat grejen (kanske inte direkt, men nu gör han det verkligen) Det kvittar liksom att det inte hĂ€nder speciellt ofta, de gĂ„nger det hĂ€nder ”kostar” lite för mycket för alla familjemedlemmar. SĂ„ nu nĂ€r det Ă€r nĂ„got speciell fest sĂ„ planerar vi efter det och den som Ă€r hemma Ă„ker ivĂ€g eller den festande sover pĂ„ bortaplan för att bĂ„da ska fĂ„ trevligt. 

Vi mĂ€rker dock av ett fasskifte nu. Inga fler barn Ă€nnu, men det börjar nosas allt pĂ„ mer pĂ„ omrĂ„det och kompisarna börjar framförallt kĂ€nna sig klara med nattklubbsgrejen. Vilket innebĂ€r att vi kommer nĂ€rmare varann, ingen Ă„ngest inför killkvĂ€llar och skönare hĂ€ng allmĂ€nt (ur vĂ„r synvinkel) med middag, vin och gött snack fast pĂ„ hemmaplan. Woop, woop!

   Det hĂ€r att majoriteten sĂ€tter spelreglerna Ă€r Ă€ven nĂ„got som kan vara tydligt i slĂ€kt och familjer. SĂ„ fort nĂ„got mer syskon fĂ„r barn sĂ„ Ă€ndras spelreglerna. Helt plötsligt blir saker barnanpassade pĂ„ ett nytt sĂ€tt. Traditioner fĂ„r nya ansikten och  helt plötsligt sĂ„ sĂ€nks röster för att barn ska sova pĂ„ kvĂ€llen. Men de som Ă€r först, de fĂ„r liksom bara haka pĂ„ med kidsen i de gamla hjulspĂ„ren. Vi Ă€r rĂ€tt Manana i vĂ„r uppfostrarn. Vi har inga fasta tider, barnen har alltid fĂ„tt haka pĂ„ i det vi gör, men allt funkar inte med barn och vissa saker vill man Ă€ndra pĂ„ nĂ€r man fĂ„r barn. Som första med barn fĂ„r man dĂ„ ta alla ”fighter” för att fĂ„ igenom nĂ„gon förĂ€ndring och ses direkt (eller man kĂ€nner sig iallafall) som mer jobbig, krĂ€vande och gnĂ€llig Ă€n tex de andra svĂ€rdöttrarna. Jag tycker det Ă€r fantastisk skönt nĂ€r balansen Ă€ndras, nĂ€r nĂ„gra andra ocksĂ„ sĂ€tter krav och man liksom kan fĂ„ lov att simma i kölvattnet ibland. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag Ă€r en 35Ă„rig 4-barnsmamma med lĂ€tt störd humor och en faiblesse för ”tĂ€nk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera sĂ„ du inte missat nĂ„gra crazy! Vill du kontakta mig maila mig pĂ„ anna@mockidikk.se

Kommentera