Är det du skriver verkligen en sanning? 

Jag tycker att det är lite läskigt det här med att precis vem som helst i vilken sekund som helst kan lägga upp saker på sociala medier. Självklart har alla rätt till en åsikt men problemet är väl att väldigt många lägger fram sina historier som sanningar utan att först ha någon typ av inre argumentation med sig själv innan man skriver och trycker på publicera. 

Det är ju inte så att världen är svart eller vit. Det är ju inte heller så att vi människor är speciellt tillförlitliga vittnen till den absoluta sanningen. Det är ju bara att kolla på rättsystemet. Det ett ögonvittne berättar är ju inte (eller ska ju inte vara) fällande om inte omständigheterna är extremt övertygande. Allt vi ser påverkas ju av våra intressen, behov, förväntningar och inre stereotyper. Vårt minne och perception är långt ifrån exemplariskt då vi ofta fyller i saker till det vi ser, läser eller hör för att hjärnan eftersträvar en begriplighet. 

Sedan har ju tillfälle och sinnelag också en betydelse för hur vi upplever saker. Om vi tar ett exempel så skulle inte min bild av min man varit speciellt nyanserad och verklighetstrogen om jag lagt upp en beskrivning av honom i morse (han gnällde om att han fick en dålig start på dagen för att han inte blir väckt av rosenblad, skönsång och frukost på sängen utan att jag var tvungen att ropa och väcka honom eftersom han inte gått upp 20min efter han sagt att han ställt klockan. Att han fick sova längre,  framdukad frukost, medans jag tagit barnen inatt samt gick upp med dem och fixade frukost det har liksom ingen betydelse) för inombords (och eventuellt med lite öppna sura gliringar) tyckte jag att han var en jäkla otacksam skitstövel som inte har någon jäkla rätt att gnälla. Ju mer jag tänkte på det ju mer eldade jag upp mig själv och för en stund fanns det nog inte en enda positiv grej jag kunde komma på med honom. 

Om jag då går ut och lämnar en ”recension” av honom på social medier, är den då en verklighetsbaserad och nyanserad bild av honom? Eller var det enbart min inre känslomässiga dominoeffekt som skapade den bilden av honom? Jag menar en kvart senare tycker jag ju han är världens bästa igen. 

Förr så var vi liksom tvungna att tänka efter både en och fyra gånger innan vi spottar ur oss sanningar om alla andra i affekt för det tog ju ett tag innan ”dagens ris” publicerades i tidningen. Medans vi  nu kan skapa världens rabalder för en grej som kanske faktiskt egentligen bara är baserat på vår egen känsla och uppfattning. 

Tyvärr tycker jag att många av de här inläggen kommer från föräldrar som klankar ner på andra föräldrar. Kanske beror det på att just vi föräldrar sover ganska dåligt, är utsatta för tålamodets alla prövningar 100gånger per dag och att det finns en glorifiering av hur en perfekt förälder ska vara? 

Det är väl klart att hur mycket man älskar sitt barn inte beror på om man har barnvakt någon gång eller inte. Men det är lätt att vara missunsamm mot andra föräldrar som tex; har föräldrar som kippar in hela tiden om man själv inte har någon hjälp. Att klanka ner på andra är väl en uråldrig reaktion hos människan för att hävda och må bättre själv? Det har jag gjort otaliga gånger gällande olika ämnen hemma i huvudet eller till min partner. Ingen svinhärlig egenskap, men jag är mänsklig och jag tror att varenda kotte jag känner gjort likadant. Jag tycker dock att man kanske kan försöka hålla det där. Vi har ju kompisar, familj och partners av den (detta är såklart bara en av alla) anledningen att vi kan gnälla och älta hos dem medan de ser igenom de här projicerade utbrotten utan att dömma ( och är de riktigt bra så tröstar de och klappar en medhårs) en. 

För är det värt att gå ut offentligt med alla åsikter för att själv må bättre när det kan få andra att känna sig värdelösa?! 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera