Hurra för inofficiella kompisdagen! 

Kompisar. Jag är så otroligt tacksam för mina sköna, opretantiösa, smått störda, roliga, stöttande och härliga kompisar. Partners och familj i all ära men i vissa perioder i mitt liv hade jag med ganska stor säkerhet gått under utan mina vänner. 

Mina vänner, kompisar, homies, BFF’s är alla olika och vi har alla vår alldeles egen relation. Vissa är mer skojkompisar, de som man flamsar och skrattar lite extra högt med. Vissa känner varje del av ens familj, uppväxt och har funnits där som en klippa med uthuggna avsatser att kunna hugga tag i och kravla sig upp på när livet rämmat en totalt. Någon hörs man inte så jätteofta med och  det krävs kanske ett glas vin eller två för att alla innersta känslor ska komma fram men man vet båda två att man alltid finns där. 

När mitt liv var som tuffast hade jag turen att ha vänner som fanns där. En person som idag är en av mina bästa vänner satt bredvid mig varje dag (hon satt bredvid mig på jobbet så hon hade inget val stackarn) under den här tuffa perioden utan att dömma mig, utan att dömma min partner och utan att hälla bensin på min känslomässigt högexplosiva eld. Utan varje dag försökte hon få mig att se situationen från olika perspektiv, försökte se positivt utan att förringa eller  förminska allt jag gick igenom. Det här är något jag många gånger har imponerats av. Det är som hon varit en storasyster med ändlöst tålamod till mig. 

De här personerna som tvingade sig till att finnas vid min sida då jag  avskärmade mig och bara försökte överleva är jag oändligt tacksam för. 

Det finns de som stänger av alla kompisar när man skaffar partner, barn och familj och liksom sätter skygglappar för resten av världen vilket i min mening är det mest idiotiska man kan göra. Mina vänner är ju min familj och när livets bakslag kommer (och det gör det)  så är det inte alls säkert att man har styrkan i sin relation att finnas där för varann. 

Idag kände jag tydligen att det var inofficiella BFF-dagen! 

”Rosor äro röda, violer äro blå. Smultron äro söta och du är likaså! ”
Min favoritdikt som jag skrev (mamma skrev) i ”mina vänner böckerna” som cirkulerade i slutet av 80, början av 90-talet. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

6 reaktioner till “Hurra för inofficiella kompisdagen! 

  1. Fint skrivet Anna, vänner är väldigt bra att ha! Du verkar haft tur med din kollega 😉

    PS: Fin bild!

  2. Känner mig lite mallig att få vara din vän! Vi är så olika men ändå en perfect match!❤👭

  3. Jag är imponerad över hur grym du är på att skriva Anna👏🏻 Hitills har VARJE inlägg varit underhållande och berörande. Ser alltid fram emot att läsa nästa.

    //Vännen som behöver ett glas vin eller två😉🍷

Kommentera