Mansgöra eller inte, skicka hit en räddare i nöden nu! 

Alltså jag orkar inte med när grejer krånglar. Speciellt inte dåtidens definition av mansgöra. Idag har elen krånglat. Helt plötsligt så börjar kylen larma, micron fungerade inte som den skulle och fläktlampan stod och blinkade. Självklart upptäcker jag detta kort innan jag ska åka iväg på ett möte. 

Ner till huvudströmbrytarskåpet i källaren men självklart inget som kunde lösas med ett litet spak-lyft. Ut till det stora proppsåpet som sitter på stallbyggnaden och väl där krävs ett odefinierbart verktyg för att öppna fanskapet. Får till slut upp det med hjälp av en sekatör (ganska säker på att det inte var verktyget som var menat att öppna med). Letar där efter om nåt ser lurt ut. Hittar inget. 

Testar att byta en propp efter den andra vart eftersom på lätta fötter springa (halka runt på isig gårdsplan) in i huset för att se om det sker någon förändring. Byter alla. Händer inget.

Alltså varför händer alltid sån här skit när mannen är bortrest. 

Jag vet att många ser det som en principsak för jämnställdhet att alla saker ska göras i samma proportion av män och kvinnor. Jag däremot har absolut inga problem med lite gammal  hederlig könsbaserad arbetsuppdelning. Jag älskar, ÄLSKAR att jag har en händig man som kan snickra, laga och fixa saker. Och jag ÄLSKAR att slippa allt sånt. Jag vet att jag kan göra det mesta om jag måste. Men jag vill helst inte (En ren reflex från min sida är även att smsa mannen i panik om jag tex får punktering, eller som idag när elen krånglade och han satt på tåget från Stockholm. Helst ganska ynkligt. Ja, jag tycker om att min man kommer som en riddare och räddar mig i jobbiga situationer. Jag älskar även gladiatorfilmen och tycker att Russel Crowe är definitionen av manlighet när han skitig, slåss och hämnas sin familj. Jag erkänner!)  

Jag ser inte det som någon typ av jämnställdhetsproblem att han gör det han tycker är roligt/är bra på och att jag gör det jag är bättre än honom på. I mina ögon är det teamwork oavsett vem som gör vad. Jag ser det heller inte som att jag är mindre värd eller osjälvständig för att jag gillar att bli omhändertagen. 

Jag ser det bara som en lyx! 

Hur det gick med elen? Inte bra. Det kommer nån expert och kollar på det imorgon. Hur det gick för min man att ta sig hem från Stockholm? Han glömde att parkeringshuset han ställt sin bil i låser vid 21 på kvällarna så han skickades nyss ett ynkligt, tyck synd om mig sms när han stod utelåst vid garaget i Göteborg. 

Yup. Så va det med det. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

En reaktion till “Mansgöra eller inte, skicka hit en räddare i nöden nu! 

  1. Tur att jag tog mig ut ur garaget och kom farandes på min springare och fixade elen på några minuter. Allting gott slutet gott.

    (Kommunicerar inte med min fru via sociala medier/blogg #gammaltinlägg, utan avslutar historien för dagen med fakta, romantik och en kall öl)

Kommentera