Internationella kvinnodagen, kämpe eller offer? 

Internationella kvinnodagen idag. Jag kände först att jag inte skulle skriva ett blogginlägg om just det. Inte för att jag inte bryr mig om kvinnors rättigheter, utan mer för att den diskussionen lätt kan blossa upp och bli så extrem. Extrem på det viset att alla män helt plötsligt inte är vatten värda och står för all världens ondska och extrem i att den stora offerkofftan lätt åker på som att vi kvinnor inte har några val. 

Jag har jobbat i en ”kvinnobransch” där lite mottot är att ”men du har ju ett kul jobb” när lön diskuteras (detta motto gäller även den man som jobbar bland alla oss kvinnor, så jämnlikt där) Och det har jag. Verkligen. Ett av de roligaste man kan ha. Men att ha det mottot gör ju också att efter ett tag så svalnar ju glöden att prestera på topp då det inte finns någon morot att fortsätta göra det. Att ge jobbet hela sin själ med motivationen ”att det är kul” eller ”för att man vill bevisa för sig själv och världen att man är grym” funkar när man är 20år. Men efter ett tag fungerar det inte. Eller inte för mig iallafall. 

Då har man ju 2 val. 

1. Gilla läget och känna att, ha världens roligaste jobb räcker för mig. 

2. Byta jobb eller byta arbetsplats och se till att få den lön man vill ha. 

Vad skulle hända om alla som är missnöjda sa upp sig istället för att sprida en negativ aura runt sig? Skulle företaget helt plötsligt behöva agera på situationen för att de inte längre har personal? Skulle de börja värdesätta de mest drivna och erbjuda dem bättre lön för att få dem att stanna? Kanske. Man vet inte. Troligtvis står det 1000 andra duktiga tjejer redo för att ta jobbet till skitlön för att det är kul. Så då får väl vi jobba på att se till att våra döttrar inte kommer nöja sig?! 

Jag fattar att tänka så sticker i ögonen. Alla kan inte säga upp sig (jag kunde inte säga upp mig och riskera min inkomst när jag var ensamstående med mina tjejer). Vissa vill inte säga upp sig för man älskar det man gör men  jag har kompisar som jobbat i en av de branscher som diskuteras flitigt i ojämnställdhetsdebatten och hon har hittat en väg att göra jobbet hon älskar men numera få typ 6-8000kr mer i lön. En svinbra lön.  

Jag säger bara att vi i Sverige faktiskt har ett val. Sitta still och gnälla om situationen eller göra något åt den. I många andra länder så är det en helt annan situation och att jämföra oss i Sverige med kvinnorna i de länderna är en skymf mot de som hade älskat att vara i våra skor. 

Jag tycker verkligen kampen för ett jämnställt samhälle och värld ska fortsätta och jag tycker de kvinnor som står längst fram i ledet är fantastiska. Jag gillar bara inte när diskussionen blir svart eller vit. 

Jag gillar inte någon typ av extremism oavsett om det är extremfeminism, extremister inom religion eller extrema fotbollsfans. Jag tycker att det blir farligt när man blir så förblindad av sina egna föreställningar så man inte längre kan se saker ur någon annans perspektiv. 

Men det här är bara mitt sätt att se på det. Alla har ju sin egen syn och sin egen bakomliggande historia. 

Oavsett så kommer jag nog unna mig en liten cupcake (som kom med bud från Stockholm) idag för att fira att jag och mina döttrar är ”kick ass tjejer”! 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera