Hästtjej och inget är omöjligt! 

Jag har alltid varit en hästtjej. Under vissa år ville jag nog flyttat in i boxen och spenderat varje minut med hästarna. Det var flera kvällar mamma fick komma och hämta mig när jag somnat i boxen bredvid min ponny Mysan och det var flera nätter hon fick springa ikapp mig i källaren då jag gick i sömnen och var på väg ner med mitt täcke till stallet. 

Dom var mitt allt. Dom var lugnet, tryggheten, de jag kunde prata om alla kärleksproblem med. De jag kunde sjunga för fulla muggar med utan att skämmas. De som alltid var mina bästa vänner som aldrig någonsin sårade mig. Jag är så otroligt tacksam att jag fick växa upp så jag hade möjlighet att kunna förverkliga min stora passion. 

Det här att hästar är stora djur har jag nog aldrig riktigt tänkt på. (Eller jo. Nu när jag är vuxen har jag verkligen respekt för dem (jag hade alltid ponnyer i lagom storlek så tänkte aldrig på det när jag var liten) Jag tycker att man ska inse sina begränsningar och jag tycker att om man har häst ska man ha en som är på den nivån och i den storleken så man kan hantera dem) Jag har snarare haft väldigt svårt för små djur, inte för att jag tycker de är läskiga, utan på grund av en händelse när jag var liten. En morgon när jag skulle jag gå ut och mata min kanin så hittade jag en tom bur med ett hål i nätet. Jag tänkte väl som barn gör att hon varit en busig kanin och rymt så jag börjar leta i buskarna i trädgården. Tyvärr hittade jag bara huvudet av min kanin. Efter det bestämde jag mig för att jag inte ville ha något djur som kunde bli uppätet. Det höll jag ända tills mina barn ville ha kanin och nu har även de tyvärr fått uppleva att livet för smådjur kan vara tufft.  

Jag tror att vara en hästtjej har format mig ganska mycket till den jag är. När man hanterar ett djur som väger mellan 300-600kg varje dag så blir man ganska tuff. Det finns liksom inget utrymme för att vara rädd eller känna sig mindervärdig  i deras närhet för då blir du överkörd direkt. Det finns bara en väg med en häst och det är att du är ledare och hästen ska följa dig. En häst som tar över blir precis så som hästrädda människor befarar, farlig. 

På grund av att ha hanterat och samarbetat med stora djur, mockat, burit och slitit så har jag aldrig under hela min uppväxt tänkt tanken att jag inte skulle klara vissa grejer. Jag har aldrig sett några könsbarriärer för på landet gör alla kvinnor allt som männen gör (och lite till) Det finns inga löneskillnader, det finns bara att jobba hårt för födan. 
Med samma filosofi (fast i en ”lite” annan värld) försöker jag uppfostra mina tjejer. Att det är fullständigt självklart att de kan göra precis det de vill så länge de jobbar hårt och har en massa jävlaranamma. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera