När dröm och verklighet inte stämmer överens.. 

Igår fick jag ett av mina ryck. Efter jag jobbat klart så kände jag feeling i det fina vädret att jag lite spontant skulle börja måla ladugården på baksidan. Framsidan mot huset är jättefint men baksidan behöver lite kärlek. 

Detta är något vi tänkte göra i sommar egentligen men jag kände tydligen för att börja med igår. Sagt och gjort, jag kör igång för att inse efter typ 2 rollningar att det här är INTE en vanlig vägg som det bara är att rolla på utan större ansträngning. Såklart såg jag att det är en sån där knottrig stenfasad eller vad det nu heter men jag tänkte det här är bara att köra igång. 

Jag kan säga att det är riktigt tungt. Man får trycka helt sjukt mycket för att få det åtminstone lite täckt så efter en liten bit var jag typ helt slut. 

Just då kommer grannen förbi och snackar lite. Jag visar mitt nya projekt och han upplyser mig om att; ja, då får du köra på ikväll för det ska ösregna hela helgen nu. Whaaat??!! I min tanke om det här projektet så skulle familjen under glada tillrop enas i målandet av vår nyinköpta gård under en solig och varm påskhelg. Fåglar skulle kvittra, nybakta bullar och hemmagjord jordgubbssaft (vem skulle hinna göra dessa?!) skulle sörplas upp ur ett sugrör när vi pausar i gröngräset tillsammans och livet skulle vara lantligt underbart. 

Hur det blev? Mamman (jag) tokhetsar barnen att alla måste hjälpa till, ladugården måste målas innan regnet (som tydligen i min hjärna aldrig någonsin skulle upphöra igen) drar in över gården. På med oömma kläder, få minsta att tvångssova och underhåll tvååring med netflix på gräset bredvid målarkalabaliken. 

Stora barnen upptäckte också svårigheten i att måla ladugårdsvägg och fick ta pauser var 5e minut och för varje kvart så blev stämningen surare och gnälligare på det  arbetande kvinnofolket. Ungefär nu panikringer jag mannen för att kolla om han är nära hemma. Tydligen hade han mycket att göra på jobbet så här en tisdag innan påsk och behövde jobba längre. På riktigt vem planerar så dåligt att behöva jobba längre sista dagen med sol och när hela ladugården ska målas? Va??! 

Eller ja, han visste kanske inte om det.. 

Vi blev inte färdiga nej. Vi gjorde halva innan jag gråtfärdig gav upp. Det är inte alltid superbra att ha envishet som en tjur och spontanitet som en Killing (såg nåt klipp från youtube, verkar ju vara väldigt roliga, smågalna överaktiva djur..). 

Tydligen hade vi inte samma sorts färg efter de 20liter jag använt upp på halva ladugården heller så man vet aldrig, kanske får vi en riktigt ”snygg” baksida den dagen solen kommer tillbaks…

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera