Guldkorn i vardagen! 

Det finns vissa saker, platser eller tidpunkter som gör att vi tĂ€nker pĂ„ en speciell person. Oftast Ă€r det en liten ganska obetydlig sak men kan sĂ„klart Ă€ven vara en stor hĂ€ndelse som gör att man blir extra varm i kroppen. 

Som exempel sĂ„ finns det nog inget jag skulle sakna mer Ă€n smĂ„ utspridda plackers om min man inte fanns i mitt liv. Varje gĂ„ng jag hittar en plackers i soffan eller under sĂ€ngen sĂ„ blir jag varm i hjĂ€rta för de Ă€r sĂ„ hĂ„rt förknippade med honom. 

Varje dag passerar jag jordfrĂ€sen som stĂ„r vid vĂ„rt potatisland nĂ€r jag ska slĂ€ppa ut hĂ€starna i hagen och varje gĂ„ng sĂ„ minns jag tillbaks pĂ„ dagen dĂ„ jag tjatade, hetsade pĂ„ min pappa att springa ikapp med mig pĂ„ vĂ€gen hem frĂ„n mormor och morfars gĂ„rd. Lagom till nedförsbacken till vĂ„rt hus sĂ„ gav pappa upp och gick med pĂ„ att springa ikapp med sin dotter (hur gammal jag var minns jag faktiskt inte). TĂ€vlingen slutade med att pappa fastnar, slungas över jordfrĂ€sen och sliter sönder sina jeans och slĂ„r sig gul och blĂ„ och jag stĂ„r förskrĂ€ckt vid sidan av dĂ„lig samvete. Men det har blivit en bra historia som vi bĂ„da ler av nĂ€r vi tĂ€nker pĂ„ det idag. 

Varje gĂ„ng jag kopplar i strömmen till hagen sĂ„ tĂ€nker jag pĂ„ hur min syster lurade mig att strömmen var avstĂ€ngd till en av hagarna nĂ€r vi var smĂ„ och jag chockad och grĂ„tande av stöten jagar henne fly förbannad över halva gĂ„rden. 

Jossan för hennes Rackartygsflipp under spelkvĂ€llen med Goa kompisar efter en blöt middag. Vad hon flippade pĂ„? Jo, att idioten som delat ut korten gett henne alla likadana kort. Hur det Ă€r möjligt? Jo, Jossan hade alla korten med utsidan inĂ„t sĂ„ hon satt och stirrade pĂ„ ”rackartygs-logon”.  Till hennes försvar var hon nĂ„got lĂ€ttpĂ„verkad pga en dĂ„ oidentifierad bebis i magen. Oavsett sĂ„ skrattar jag inombords varje gĂ„ng jag fĂ„r syn pĂ„ spelet. 

Och den senast tillkomna i min minnesbank. Ansiktuttrycket och orden som bĂ„de Ă€r makabra och det sötaste jag sett. I söndags var nĂ€mligen min kusin och hennes familj och hĂ€lsade pĂ„. NĂ€r vi kramats om och hĂ€lsat och Ă€r pĂ„ vĂ€g för att kolla pĂ„ vĂ„ra nytillkomna höns sĂ„ berĂ€ttar jag för Albin (3,5Ă„r) att vi senare den dagen Ă€ven skulle fĂ„ kycklingar. Han vĂ€nder sig dĂ„ mot mig, skiner upp och sĂ€ger ” Mmm, jag Ă€lskar kyckling” medan han slickar sig runt munnen. 

SĂ„ varje gĂ„ng jag matar och gosar med vĂ„ra smĂ„ ulliga gulliga kycklingar nu sĂ„ tĂ€nker jag pĂ„ Albin och att hans syn pĂ„ kyckling Ă€n sĂ„ lĂ€nge inte Ă€r den fluffiga varianten. Bland det roligaste jag varit med om och om det Ă€r möjligt sĂ„ Ă€lskar jag honom Ă€nnu mer efter detta. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag Ă€r en 35Ă„rig 4-barnsmamma med lĂ€tt störd humor och en faiblesse för ”tĂ€nk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera sĂ„ du inte missat nĂ„gra crazy! Vill du kontakta mig maila mig pĂ„ anna@mockidikk.se

En reaktion till “Guldkorn i vardagen! 

  1. Kommer alltid tĂ€nka pĂ„ dig nĂ€r jag ser nĂ„gon form av virkad huvudbonad! NĂ€r vi var i kungsmĂ€ssan och bröt ihop av tanken att se mig i en sĂ„dan😂😂😂 saker som skulle vara sĂ„ rĂ€tt pĂ„ dig och sĂ„Ă„Ă„Ă„ fel pĂ„ mig! SĂ„ olika men Ă€ndĂ„ sĂ„ likađŸ’â™„ïž

Kommentera