Skild, övergiven och inkompetent.

IgĂ„r efter att ha brutit ihop i telefon med min man över prestationsĂ„ngest, skillsmĂ€ssorĂ€dsla, instĂ€ngdhet (upptĂ€ckte igĂ„r nĂ€r jag satte mig i bilen för att köra barnen till förskolan att jag inte lĂ€mnat gĂ„rden pga vabbande, staketbyggande, jobb och antagligen för jag hĂ„ller pĂ„ att bli en konstig eremit pĂ„ nĂ€stan 1(!!) vecka) och sorg över förlorade vĂ€nner sĂ„ kĂ€nde jag att det var dags att 1. LĂ€mna gĂ„rden! 2. fylla pĂ„ lyckonivĂ„n i kroppen. 

Vi drog med andra ord till Liseberg. Ja, jag Ă€r som ett barn och jag ÄLSKAR Liseberg. 

Vad som har hĂ€nt i mitt liv med tanke pĂ„ alla dessa översvĂ€mmande kĂ€nslor? Min man pĂ„pekade lite försynt mellan snörvlandet att det kanske, kanske Ă€r dags för nĂ„gra röda dagar snart?! Va? Ehh, Jo, det kanske det Ă€r snyftar jag tillbaks.. och Ă€nnu en mĂ„nad blir jag tagen i fastun av fenomenet pms. Vem som klev in genom dörren i morse? Röda Madame. 

Jag lĂ€ste nĂ„gonstans att blondinbella ska skilja sig och sedan dess har my evil pms-hjĂ€rna spelat mig mardrömsspratt hela nĂ€tterna sĂ„ jag vaknar kallsvettig i panik att jag snart kommer sitta ensam med fyra barn i en lĂ€genhet i nĂ„gon förort Gud glömde efter att ha tvingats sĂ€lja bĂ„de gĂ„rd och kropp för att kunna försörja barnen. (Nej, tydligen kunde inte pms-hjĂ€rnan  Ă„tminstone lĂ„ta mig fĂ„ ha blondinbellas ekonomi om den nu tvingar mig att facea samma öde förhĂ„llandemĂ€ssigt. NĂ€, ner i skiten med mig bara.) 

Men efter att fĂ„ leka lite 5-kamp, Ă„ka karusell och Ă€ta karamell och framförallt kĂ€nna kĂ€nslan av hur hĂ€rligt det var att fĂ„ köra in genom grinden till gĂ„rden sĂ„ kĂ€nns livet nu lite bĂ€ttre igen. Ibland behövs bara lite miljöombyte för att inse att man tydligen inte alls mĂ„ste skilja sig för att nĂ„gon offentlig person gör det. Konstigt. 

Innan pms-perioden Ă€r över sĂ„ har jag garanterat panik-smsat ett gĂ€ng kompisar för att försĂ€kra mig om att de inte slutat gilla mig utan bara rĂ„kar jobba, vara bortresta eller ha fullt upp. Allt för att försĂ€kra mig om att hela vĂ€rlden inte slutat tycka om mig den hĂ€r pms-perioden heller. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag Ă€r en 35Ă„rig 4-barnsmamma med lĂ€tt störd humor och en faiblesse för ”tĂ€nk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera sĂ„ du inte missat nĂ„gra crazy! Vill du kontakta mig maila mig pĂ„ anna@mockidikk.se

Kommentera