Vargen kommer! 

Som mamma till 4a barn skulle jag vilja påstå att jag lärt mig att bli riktigt effektiv. Nu känner jag dock att jag får lyfta ett varningens finger att effektiviteten kan gå för långt. 

Jag går upp, tänker att jag slänger in en dusch i det pressade morgonschemat innan dagislämning. Sagt och gjort, jag slänger av mig paltorna och hoppar in. Precis lagom tills jag fått geggat i schampot i håret så börjar minstingen skrika. Jaja, lite skrik har ingen dött av, hon får vänta tänker jag (ja, med 4a barn i bagaget så har jag för länge sedan passerat gränsen när man står i givakt för minsta pip). Tvättar ur schampot, slänger i balsamet och tänker att det är bäst att ta en skalning av kroppsbehåringen eftersom igelkottkänslan börjar infinna sig. 

Just i det delikata ögonblicket när jag står med balsam i håret och har rakat ena armhålan så går ungen upp i falsett som att hon nu fastnat med alla armar och ben i spjälorna i sängen. Nu gäller det att lägga på en rem känner jag och ilar över med rakhyveln till andra armhålan. Men i all hets så effektiviserade jag ner uppfattningen av mina utstående (iaf hyfsat utstående) behag till en A-kupa och råkar i denna missbedömning köra över bröstvårtan med hyveln. Iiiihhhhaaaaaaoooohhh!! Alltså hyvlad bröstvårta skulle nog lätt kunna platsa på topp 10-listan över effektiva tortyrsätt.

Så jag sladdar ut naken, dyngsur från duschen med halv (nja, kanske inte riktigt, men iallafall toppad) blödande bröstvårta, slänger mig in sovrummet för att hitta en förtvivlad Penny som… tappat sin snutte. 

Wtf?! Kan inte ungen lära sig att skilja på tonläget för ”vargen kommer” och mindre akuta problem. 

Ja, där har ni min morgon. Fått sätta plåster på ett nytt ställe på kroppen. Alltid något.