Jag efterlyser! 

Tips pĂ„ hur man lever i nuet, fĂ„r en balans mellan jag och vi och att sĂ€tta grĂ€nser för sig sjĂ€lv (dessa mĂ„ste funka med att driva eget, ha 4 kids och gĂ„rd sĂ„ inga, carpe diem, dra pĂ„ retreat, flytta till ett kloster ett halvĂ„r tips för, it aint gonna happen sĂ„ att sĂ€ga) 

 IgĂ„r hade nĂ€mligen jag och min man en workshop. En workshop i hur jag ska aveffektivisera mig sjĂ€lv och leva mer i stunden (sjĂ€lvklart hade vi denna sĂ„ kallade workshop innan middag med x antal avbrott för skrikpanikungar, för sĂ„klart kunde jag inte vĂ€nta, utan nu mĂ„ste vi ta tag i detta NU) 

Jag kan se med avund pĂ„ mĂ€nniskor som stĂ„r hela dagar pĂ„ lekplatser med sina barn eller ligger och slöar pĂ„ stranden flera dagar i strĂ€ck medan jag idag fĂ„tt kĂ€mpa med att slappa i solstolen och hĂ€nga med mina badande barn i trĂ€dgĂ„rden utan att göra nĂ„got annat parallellt. 

Sedan jag fick barn och levde som ensamstĂ„ende pĂ„ halvtid sĂ„ har jag blivit effektivitetens drottning. Jag bollar 2 barn under 2Ă„r, packar upp ett helt hus och stĂ€ngslar hagar parallellt med varann utan konstigheter, men att göra ingenting eller bara sitta fokuserat och pyssla/mĂ„la/leka med mina barn fĂ„r jag panik över. 

NĂ€r allt Ă€r vardag och barnen Ă€r pĂ„ skola, förskola och man har sina timmar för jobb tycker jag det funkar bra att stĂ€nga av jobbet pĂ„ kvĂ€llen och barnen pĂ„ dagen (jag behöver bli bĂ€ttre Ă€ven dĂ„, men för mig Ă€ndĂ„ bra) men som i perioder som nu, nĂ€r de stora tjejerna gĂ„tt pĂ„ sommarlov sĂ„ kryper det dĂ„liga samvetet in för att de ska behöva vara pĂ„ fritids nĂ€r jag ”Ă€ndĂ„ Ă€r hemma”. Jag vill att de ska fĂ„ gĂ„ pĂ„ lĂ€ger, jag vill att de ska fĂ„ hĂ€nga med kompisar och jag visste ju att trots jag sagt hela tiden att de ”bara fĂ„r vara hemma och göra ingenting för jag mĂ„ste jobba” att den som skulle fĂ„ problem med detta Ă€r jag. 

BenĂ€genheten att vilja att alla i min nĂ€rhet ska fĂ„ allt Ă€r bĂ„de en fin egenskap men Ă€ven en dĂ„lig för det gör att jag nĂ€stan knĂ€cker mig sjĂ€lv i perioder för att försöka tillfredsstĂ€lla allas (i mitt huvud existerande) behov. 

Tidigare sĂ„ lĂ€t jag det gĂ„ sĂ„ lĂ„ngt att jag tillslut blev arg och bitter nĂ€r jag givit och kompromissat sĂ„ mycket av mig sjĂ€lv för att tillfredsstĂ€lla alla andra, medans jag idag kĂ€nner igen varningssignalerna och faktiskt kan ha en konstruktiv diskussion med min man för att fĂ„ honom att hjĂ€lpa mig sĂ€tta grĂ€nser och lĂ€gga upp en plan för att vĂ€nda den onda cykeln. 

Att köra eget hemifrĂ„n kan jag sĂ€ga minst sagt utmanar min grĂ€nssĂ€ttningsförmĂ„ga dĂ„ det inte Ă€r ovanligt att folk tĂ€nker ”men det Ă€r vĂ€l klart att du Ă€r ledig, du Ă€r ju Ă€ndĂ„ bara hemma”. 

Men till hösten dĂ„ ska jag ha en fullfjĂ€drad plan och vara mĂ€starnas mĂ€stare pĂ„ att leva i nuet och ta hand om mig sjĂ€lv! 

Ehhh, Shoreballabacon! Lite bĂ€ttre iallafall, lite bĂ€ttre ska jag va! 

So hit me with your best tips! 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag Ă€r en 35Ă„rig 4-barnsmamma med lĂ€tt störd humor och en faiblesse för ”tĂ€nk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera sĂ„ du inte missat nĂ„gra crazy! Vill du kontakta mig maila mig pĂ„ anna@mockidikk.se

Kommentera