Jag efterlyser! 

Tips på hur man lever i nuet, får en balans mellan jag och vi och att sätta gränser för sig själv (dessa måste funka med att driva eget, ha 4 kids och gård så inga, carpe diem, dra på retreat, flytta till ett kloster ett halvår tips för, it aint gonna happen så att säga) 

 Igår hade nämligen jag och min man en workshop. En workshop i hur jag ska aveffektivisera mig själv och leva mer i stunden (självklart hade vi denna så kallade workshop innan middag med x antal avbrott för skrikpanikungar, för såklart kunde jag inte vänta, utan nu måste vi ta tag i detta NU) 

Jag kan se med avund på människor som står hela dagar på lekplatser med sina barn eller ligger och slöar på stranden flera dagar i sträck medan jag idag fått kämpa med att slappa i solstolen och hänga med mina badande barn i trädgården utan att göra något annat parallellt. 

Sedan jag fick barn och levde som ensamstående på halvtid så har jag blivit effektivitetens drottning. Jag bollar 2 barn under 2år, packar upp ett helt hus och stängslar hagar parallellt med varann utan konstigheter, men att göra ingenting eller bara sitta fokuserat och pyssla/måla/leka med mina barn får jag panik över. 

När allt är vardag och barnen är på skola, förskola och man har sina timmar för jobb tycker jag det funkar bra att stänga av jobbet på kvällen och barnen på dagen (jag behöver bli bättre även då, men för mig ändå bra) men som i perioder som nu, när de stora tjejerna gått på sommarlov så kryper det dåliga samvetet in för att de ska behöva vara på fritids när jag ”ändå är hemma”. Jag vill att de ska få gå på läger, jag vill att de ska få hänga med kompisar och jag visste ju att trots jag sagt hela tiden att de ”bara får vara hemma och göra ingenting för jag måste jobba” att den som skulle få problem med detta är jag. 

Benägenheten att vilja att alla i min närhet ska få allt är både en fin egenskap men även en dålig för det gör att jag nästan knäcker mig själv i perioder för att försöka tillfredsställa allas (i mitt huvud existerande) behov. 

Tidigare så lät jag det gå så långt att jag tillslut blev arg och bitter när jag givit och kompromissat så mycket av mig själv för att tillfredsställa alla andra, medans jag idag känner igen varningssignalerna och faktiskt kan ha en konstruktiv diskussion med min man för att få honom att hjälpa mig sätta gränser och lägga upp en plan för att vända den onda cykeln. 

Att köra eget hemifrån kan jag säga minst sagt utmanar min gränssättningsförmåga då det inte är ovanligt att folk tänker ”men det är väl klart att du är ledig, du är ju ändå bara hemma”. 

Men till hösten då ska jag ha en fullfjädrad plan och vara mästarnas mästare på att leva i nuet och ta hand om mig själv! 

Ehhh, Shoreballabacon! Lite bättre iallafall, lite bättre ska jag va! 

So hit me with your best tips! 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera