Deromeskolan i mitt hjärta! 

Är det lika härligt att gå i skolan nu som det var på min tid (81a, do the math)? Känns tveksamt faktiskt. Jag tyckte vår 1-6 skola var fantastisk. 1-3or var blandade och varje dag i december läste fröken Lisbet högt ur någon sagobok om Jesusbarnet på morgonen medan vi satt med våra lerklumpsstakar med brinnande ljus på bänken. Varje år svimmade någon i luciatåget och jag hade inga som helst problem med att Sara valdes till lucia varje år för att hon var längst med långt blont hår trots att jag var kort med mellanbrunt hår (som jag själv beskrev det i ”boken om mig” som jag skrev när jag var 11år). 

Jag älskade att en person varje dag fick gå fram och dra ett datumblad på vår almanacka och läsa dagens namn. Jag älskade (kanske inte då men nu) fluortanten som kom med sin lilla bricka. Jag älskade att vi satt i Ingeborgs rum och lärde oss spela blockflöjt. Jag älskade att det efter skolan gick att gå i Dan’s dansskola i gympasalen (vilket alla gjorde) och att vi därmed förmodligen än idag är exakt lika bra på att bugga allihop. 

Jag älskade den lilla power-napen vi hade i slutet av gympalektionen där alla fick lägga sig på golvet i mörkret och lyssna på avslappnande musik (fantastiskt inslag för kropp o själ, gör man det idag?!) och jag älskade den gemensamma idrottsdagen hela skolan hade (stöta kula va min grej, woop woop) 

I mellanstadiet hade vi världens skönaste fröken (alltså det står helt still nu, vad heter hon? Hon hade iallafall en new foulandhund som hette Lady och en dotter som heter Cecilia som min bror va ihop med en sväng (snacka om rövslickeri på fröken, han hade nämligen henne innan mig, hehe..) som kunde lira respekt och härlighet på det mest ultimata sättet så alla älskade henne men uppförde sig.  Jag älskade att vi hade roliga timman på fredagar och att vi verkligen fick göra allt från snurra flaskan och långtradarhångla till att köra hela havet stormar i klassrummet. 

Vilket gäng vi var vi 81or på Deromeskolan. Det är faktiskt en av de bästa åren i mitt liv tror jag och som jag minns det var vi en enda stor fluffig härlig familj där ingen hade mer fancy jacka än att mamma kunde köpa en likadan på Gekås om man ville se likadan ut som sin bästis (och det ville man).  Ännu mer perfekt var att kompisens mamma var frisör (eller hon klippte och permanentade iallafall hemma) så i princip hela klassen hade även identisk hockeyfrilla. Drömmen. 

Älskar att det var så lite analyserande förr. Självklart är det bra att vi är såpass upplysta så vi inte trycker in 4a barn i bagaget längre, men därifrån till att varenda liten grej ska uppförstoras och sjåpas över av oss föräldrar i sociala medier är helt sjukt enligt min mening. 

Jag tror att vi 81or på Deromeskolan är en av de bästa skockar ungar som äntrat världen trots blonda lucior, killar som förde på bugglektioner, långtradarhångel på rasterna och levande ljus på bänkarna. Just sayin! 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera