Baby blues-svängningar = Pms på crack?! 

Någon mer än jag som kände sig ytte pytte labil efter förlossningen? 

Alltså det är bland det galnaste jag varit med om och då är jag ju ändå en pms-drottning/bitch av rang.  Med mina stora tjejer blev jag igångsatt på grund av havandeskapsförgiftning. Förlossningen gick snabbt, lite väl snabbt när man blir slagen av värkar som gick från 0-100 på en minut (det är väl det som är lurigt med igångssättningsdropp har jag fattat) var det som att få en käftsmäll och jag var helt, helt slut efteråt. Sedan fick vi åka upp till neonatal och ligga kvar där nån vecka. Så här med facit i hand så känns det som att de förlossningar som kommit lite mer oväntat (tidigt) ju mer ”baby blues-svängig” har jag varit. 

Det kan ju såklart förstärkas för att ens lille bebis faktiskt är lite mindre och ynkligare än vanligt. Pressen at få fram mat och att mini inte ska tappa i vikt är större om man föder en 1,9 kilos bebis istället för en 3,5-4a kilos (pressen från personalen, en själv känner nog alltid en sjuk press). Eller vad vet jag egentligen, den största bebis jag fött var Ninja som vägde 2,8kg och kom i v38 men bara till henne märkte jag en stor skillnad. Man blev inte satt på ett matningschema på varannan timma dygnet runt utan bebisen fick äta mer när den ville. 

Jag tror även att alla känslor blir förstärka om ”något är fel” på bebisen. Mina tvillingtjejer fick gulsot och jag bölade, snörvlade och betedde mig som slutet var nära när jag fick beskedet inne på neonatalrummet av läkaren. Han berättade att de behövde sola lite men jag vad jag hörde var att de har en livsfarlig sjukdom och kämpade för sina liv. Någon dag senare när jag samlat tankarna (min mentala hälsa) så är det helt galet att inte någon av de andra föräldrarna som var i rummet (just då med barn som på riktigt kämpade för sina liv) kom och gav mig en rak höger. 

Ninja var den lugnaste humörsvängningsmässigt men hon var även den vanligaste förlossningen och vi fick åka hem dagen efter. 

När penny föddes en månad för tidigt så blev jag återigen satt på matningsschema, läs: ”ta bort all sömnschema” fast nu fick jag ha henne helt själv direkt och fick inget bankmjölksstöd eller neonatalpersonal som hjälpte till. Jag satt i sängen och grät och grät och längtade efter Ninja som då var exakt 1år gammal. Livet blev lite bättre efter Jesper tog henne och satt med henne i uppehållsrummet en natt men sedan fick vi besked att hon kanske var överrörlig i höfterna av en ung läkare som skickade varenda jäntunge på extra kontroll den dagen. Dessutom med kommentaren; nej, det är ingenting. Hon behöver bara ha en skena i några månader och ni får komma hit och bada henne, det blir ett helvete att byta blöja, hon kommer inte kunna amma vanligt, ligga i sängen vanligt, närhetsbandet kommer bli förstört och allt kommer gå åt helvete. Eller nja, de sista grejerna kanske jag la till. Men jag ville trycka upp den j..la ”nej, det är ingenting jobbigt” i röven på henne”. 

De första veckorna med ångestamningar, ångestvägningar så hon gått upp och kontroll hos kiropraktorspecialist (är det de som kollar ben?!) innan hon var inom normala gränser var svinjobbigt. Det blev ju inte lättare av att vårt hus var ett renoveringskaos och täckt av djupa lager byggdamm och vi bodde hos grannarna (som inte bor i Sverige en del av året) så när man kom hem, kom man ändå inte hem. Men tänk om jag inte låtit min kompis övertyga mig om att låna deras hus?! Gud hjälp!!😬😱

Men till slut hittade ju ändå hormonerna en ny ”normal” nivå som man körde på under den första bebistiden så det finns alltid ett ljus i tunneln. Men om du är ”up for the big ride” snart så förvänta dig ett möte med ett pms-du på crack, kola och allt knaperbart du skulle kunna hitta i ett medicinskåp så blir du iallafall inte helt tagen på sängen om du känner dig lite liiiite labil. 

Jätten (1år) och mini (-1mån)  🤣🤣

Syrran, du är normal! Du är precis lika blödig, galen, gråtig, överkänslig, dramatisk, trött, översvallande som alla andra mammor som fött barn. Älskar dig! ❤️

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera