Artistdrömmen som aldrig blev verklighet. 

Ibland kan jag bli kallsvettig och få en klump i magen när jag kommer på mig själv med hur gammal jag är. Jag har egentligen ingen åldersnoja eller panik över att jag inte hunnit med tillräckligt i mitt liv. Vi har 4a prinsessor (vilket jag aldrig någonsin trodde) jag har nyligen vågat ta klivet att tro på mig själv lite extra och starta eget. Jag har tillsammans med min man uppfyllt drömmen om en häst-(och hund, kanin och höns) gård. Vi har det rätt gött. 

Dock kan jag som häromdagen när jag sitter i bilen och sjunger (skränar) i kapp med mina döttrar bli som slagen av blixten att jag aldrig kommer bli en rock/sångstjärna. För en liten stund så kan jag känna mig alldeles ledsen och sitta där och sörja. Sen kör vi förbi en golfbana och så kommer jag plötsligt på att jag aldrig kommer bli golfproffs heller. Jag har aldrig spelat golf och gick en halv termin i kör när jag var liten så det känns ju inte helt orimligt att mina insatser inte gör att jag kommer bli något av detta men ändå så känns det som att det är min ålder som sätter stopp för dessa outforskade ”drömmar”. 

Just där och då känns det tungt att inse att jag inte är tjugo längre. Ja, eller vill du bli golfproffs så är väl typ min 2,5åring för gammal snart om hon inte börjar ta 5 lektioner i veckan och sångstjärnorna idag har ju typ vunnit idol för spädbarn, barn och tonåringar innan de väl är fullfjädrade stjärnor vid 20års ålder. 

Gaaaahhh, mina barn, jag måste rädda mina barns drömmar så de inte ångrar som jag att de inte är Beyonce. På en millisekund har jag eldat upp all panik som legat i semesterdvala och svetten pärlas i pannan. 

För vad? Jo, för att jag satte en ton rätt och att jag därmed kände att jag kanske, kanske borde varit en stjärna som Beyonce. 

Sen kommer jag på att jag är fruktansvärt åksjuk och att det vore ju fruktansvärt jobbigt att resa varje dag om man behöver spy hela tiden. Dessutom finns ju redan en shrek så jag hade aldrig kunnat köra den artistvinklingen på mitt åksjuka gröna ansikte. Mina barn är ju också ganska åksjuka så vi kanske måste vänta och se lite innan vi sätter dem i någon stjärnskola. Det vore ju himla jobbigt för dem att behöva resa massa om de inte ens vill bli rockstjärnor. 

Och där var ålderspaniken över och jag fortsätter nöjt gunga och sjunga ikapp till Despacito med mina stora tjejer. Ahhh, ljuva liv. Bara vi 3 ensamma i en bil. Kan det bli bättre?! 
Ja, det kan vara så att mina synapser är lite övertaggade om man jämför med andra människor 😂😂

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera