Let’s talk about Max… 

LĂ„t oss prata om Max. Eller MaxTax som jag kallar honom. Detta kan tyckas aningen förvirrande för den stackars hunden dĂ„ han inte har ens en gnutta tax i sig. 

NĂ„vĂ€l. Nu har Max bott hos oss i fyra veckor och han börjar pĂ„ gott och ont ha hittat sin plats i bĂ„de familjen och i huset. Han Ă€r generellt en vĂ€ldigt mysig herre, men precis som alla andra familjemedlemmar medför han Ă€ven ett visst mĂ„tt av mindre smickrande egenskaper. 

Exempel pĂ„ dessa: 

  • Han Ă€lskar att gnaga pĂ„ allt frĂ„n vĂ€xter till skor. Dock fĂ„r man ge honom cred för att ha tagit det till en ny nivĂ„ nĂ€r han frĂ„n och med ikvĂ€ll kan fippla pĂ„ on-knappen pĂ„ den sjukt irriterande, mjauande och spatserande leksakskatten (varje gĂ„ng jag hör gnagande tĂ€nker jag stilla för mig sjĂ€lv ”die cat die”. 
  • Man trodde det var jobbigt med blöjbarn men att ha en valp som borde ha blöja men som inte har det Ă€r vĂ€rre. Mycket vĂ€rre. 
  • Tre stycken tonĂ„rshöns/tuppar har hittills fĂ„tt sĂ€tta livet till nĂ€r valpen vill trĂ€na sina jaktkunskaper pĂ„ dem. Tursamt nog hann jag inte begrava den förste stackarn innan han Ă„teruppstod. Tydligen tuppar höns av nĂ€r de blir tillrĂ€ckligt rĂ€dda (ja, jag ser nu ordvitsen ”tuppar höns av”) och dagen efter dĂ„den har hönsgĂ„rden Ă„terigen varit fulltalig. 
  • Ordet ”bajsbomb” har sedan Max intrĂ€de i familjen fĂ„tt ytterligare en nivĂ„. HĂ€romdagen fick mannen sĂ€tta nytt hastighetsrekord pĂ„ sista biten hem dĂ„ bajsbomberna var nĂ€ra att ta livet av den stackars dotter som varit angelĂ€gen att följa med den lille hunden till veterinĂ€ren för sin vaccination. Tydligen skapar Ă„ksjuka sĂ„pass risig mage att varken AC eller nordanvindar kan skingra dess rökmoln. 

Utöver dessa egenskaper Ă€r han en förjĂ€kla go voffe som numera Ă€r numero Uno pĂ„ minstingens topp 5 lista. En go kompis som följer med pĂ„ promenader eller som chillar runt pĂ„ gĂ„rden. Dessutom ser jag en alldeles förtrĂ€fflig potential som fotvĂ€rmare under skrivbordet kommande ruggiga dagar. 

He’s a keeper sĂ„ att sĂ€ga! 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag Ă€r en 35Ă„rig 4-barnsmamma med lĂ€tt störd humor och en faiblesse för ”tĂ€nk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera sĂ„ du inte missat nĂ„gra crazy! Vill du kontakta mig maila mig pĂ„ anna@mockidikk.se

2 reaktioner till “Let’s talk about Max… 

  1. SjÀlv lever jag med dvÀrgschnauzrarna Agnes och Ida (eller mer vardagligt benÀmnda som Korven och Lillan alternativt Ior och Lille Skutt).
    BÀttre sÀllskap Àn en hund kan man inte fÄ, de finns alltid dÀr i bÄde vÄtt och torrt, sorg och glÀdje.
    En hund förstĂ„r allt man sĂ€ger till dem – ibland sĂ„llar de bara lite vad de VILL höra och vad de EGENTLIGEN hör. Vissa gĂ„nger har man s k ”ludd i öronen”, andra gĂ„nger hörsel som vĂ€rsta superhunden. Som t ex den dĂ€r prasslande godispĂ„sen i köket – den missar de aldrig, om jag inte slĂ„r pĂ„ vattenkranen och lĂ„ter vattnet rinna för att dölja mitt smygĂ€tande. DĂ€remot min röst som sĂ€ger att ”Nu Ă€r det dags för ett bad” – dĂ„ hör de absolut ingenting! Eller nĂ€r jag sĂ€ger till att de inte fĂ„r skĂ€lla pĂ„ grannen som gĂ„r inne pĂ„ sin tomt ”han bor faktiskt dĂ€r”.

    1. Hej, vad kul att fĂ„ höra om din hundfamiljesituation â˜ș Jag Ă€r uppvĂ€xt pĂ„ gĂ„rd med massa djur men dĂ€r var hunden framförallt en jobbarkompis sĂ„ det kĂ€nna vĂ€ldigt mysigt att fĂ„ ha en hund som en familjemedlem. FörstĂ„r verkligen bandet du har med dina hundar för jag har alltid haft en liknande relation till mina hĂ€star som nĂ€stan blivit som hundar. KĂ€nns som vi har mĂ„nga mysiga dagar framför oss med vĂ„r nya kompis 😊

Kommentera