Tjena läget?! 

Igår var jag på ett nätverksmingel med en kompis. Vi drack bubbel, åt snittar och träffade på både gamla och nya bekanta. Väldigt trevligt måste jag säga. 

Jag har inga problem att träffa nya människor, gå in i möten eller ställa mig upp inför folk (eller nja, pirrigt är det ju såklart) men jag är ingen person som gärna går ensam till nya event, traskar fram till fulla bord av människor som sitter och umgås för att lite lätt och ledigt bjuda in mig själv på ett litet hörn. 

Jag är nog en ganska klassisk svensk. Trevlig och absolut social men gärna vid tillfällen jag själv väljer. 

När vissa tar lugnande eller dubbla gin och tonic för att döva sin rädsla att störta ner från flygplanet de strax ska kliva på, så är min största farhåga att hamna bredvid någon översocial människa jag ska sitta inklämd innanför i 10-12 timmar. Jag är bra på att sova på flyg men ibland är det jobbigt att sova räv de resterande timmarna i väntan på att personen bredvid ska ta sig en promenad till toaletten. Allt bara för att undvika att dras in i någon totalt intetsägande diskussion i glappet mellan sömn och tills man fått på en film och in hörplupparna i öronen.  

Med tanke på det jag skriver ovan så kan man definitivt tycka jag gjort ett konstigt val av man. Han är absolut en av de (över)socialaste människor jag mött. De enda som slår honom delar samma DNA. 

Nu är han en kontrollerad social person men när vi träffades så slutade alla dater med att han umgicks, småsnackade med precis allt som rörde sig i vår färdväg. Kom nya gäster in i restaurangen så var han bara tvungen att tala om vilken god köttbit han ätit och rekommendera dem att ta den. Snurrade han på ett chokladhjul var han bara tvungen att påpeka till killen som jobbade att han liknande en mosters mans, killes son och dra en historia kring det. 

Droppen kom när vi var i New York tillsammans och åkte häst och vagn genom Central park (ja,det är cheesy men alla hästtjejer och typ alla andra vill det även om de inte erkänner det) och han spenderar de första 20minuterna med att sitta bredvid kusken och snacka gött och dra skämt (anledningen att han slutade var att jag sa till honom lite lagom surt). 

Full av förväntan inför ”the ride of My life”

Se så glada och mysigt man kan ha om man sitter bredvid varann 😂

Ja, jag funderade flertalet gånger på hur intresserad han egentligen var eftersom man definitivt fick vara en i mängden på alla dater. 

Jag måste säga att han lyckats finslipa sin sociala kompetens på ett väldigt bra sätt för idag känns den inte lika ”hörs jag så finns jag” utan han (och jag) använder den till sin fördel. Som till exempel när jag inser att jag bokat och betalt för övernattning på Vildmarkshotellet 27-28e juni den 26e juli och jag börjar lipa för jag pajat barnens semester för allt är fullt och han ringer dit och mitt i högsäsong lyckas få dem att knö in oss gratis trots att felet bara var mitt att jag bokat fel månad.

Mitt mål med att börja gå på lite event och mingel är inte att jag tror jag kommer gå och  hoppas på att få slöprata med någon random person på flyget 10 timmar. Jag är nöjd om jag bara inte får ett överväldigande behov av att springa på toa och ”långbajsa” när jag blir lämnad ensam i ett rum fullt med människor. 

Mingel- ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Anna Nord 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera