Blocket Vs Psyket 

NĂ„gon mer som varje dagishĂ€mtning blir mött med stora krokodiltĂ„rar, gnĂ€ll och totala sammanbrott? 

Vi Ă€r inne i en fas nu nĂ€r det bryts ihop totalt vid blotta Ă„syn av mamman i familjen. Generellt sĂ„ Ă€r vĂ€l lĂ€mningar det jobbiga med dagisskapet men i vĂ„r familj sĂ„ Ă€r hĂ€mtningen lika med totalt kaos. 

Jag vet inte om de sĂ„ fort de fĂ„r syn pĂ„ mig kommer ihĂ„g hur trötta de Ă€r eller om de bara egentligen Ă€lskar dagis mer. Oavsett sĂ„ försöker dagisfröknarna varje dag förklara att sĂ„ hĂ€r var det inte för fem minuter sedan och varje dag sĂ„ förklarar jag att jag förstĂ„r att de inte skrikit sĂ„ hela eftermiddagen utan att det Ă€r ett test av mammans tĂ„lamod. 

Generellt kan man sĂ€ga att minstingen i familjen  Ă€r inne i en period dĂ„ hon testar hur mycket man kan skopa ut kĂ€rlekshögen innan man fyller pĂ„ nĂ„got igen. Vissa dagar flyter ihop till ett enda lĂ„ng klagosĂ„ng och man fĂ„r pĂ„minna sig om att djupt dĂ€rinne sĂ„ Ă€lskar man faktiskt den lille marodören. 

Det som Ă€r hĂ€rligt med sĂ„dana hĂ€r perioder Ă€r ju att det krĂ€vs extremt lite för att det ska glimma till. Man Ă€r liksom sĂ„ kĂ€rlekstörstande sĂ„ man tar vad som bjuds sĂ„ lĂ€nge det inte framförs i falsett. 

FörstĂ„r inte de förĂ€ldrar som gĂ„r igenom alla barnĂ„r utan ett periodvis velande mellan att lĂ€gga ut ungen pĂ„ blocket eller lĂ€gga in sig sjĂ€lv pĂ„ psyk. 

Jag har genom flertalet böcker och genom mina beteendevetarstudier förstĂ„tt att instĂ€llning och att tĂ€nka positivt Ă€r nyckelfaktorer till lycka men det Ă€r ocksĂ„ den mest provocerande skit man kan höra en natt med kolikbarn eller nĂ€r ungen dag efter dag vid dagishĂ€mtning skriker sĂ„ det Ă€r en frĂ„ga om trumhinnorna eller blodkĂ€rlen i hjĂ€rnan ska sprĂ€ngas först. 

Att gnĂ€lla av sig lite handlar inte om otacksamhet. Det handlar om att just i det ögonblicket sĂ„ Ă€r det du gĂ„r igenom vĂ€rldens jobbigaste för dig och för mig sĂ„ blir livet iallafall lite lĂ€ttare nĂ€r jag har ventilerat lite. NĂ€r jag fĂ„tt Ninja efter alla missfall sĂ„ kĂ€nde jag skuld över att tycka det va jobbigt i perioder. Men sen insĂ„g jag att herregud, först ska man ha ett helvete med att fĂ„ ungen och sen ska man va sĂ„ tacksam kommande 20Ă„r sĂ„ man aldrig fĂ„r tycka det Ă€r jobbigt. Vad Ă€r rĂ€ttvisan i det?! 

För det Ă€r klart att jag Ă€r tacksam att jag har de smĂ„ helvetena, jag skulle till och med kunna strĂ€cka mig till extremt tacksam nu nĂ€r de sover 😉 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag Ă€r en 35Ă„rig 4-barnsmamma med lĂ€tt störd humor och en faiblesse för ”tĂ€nk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera sĂ„ du inte missat nĂ„gra crazy! Vill du kontakta mig maila mig pĂ„ anna@mockidikk.se

Kommentera