Överlevnadsinstinkt gone bad 

Jag har en lite halvkass egenskap eller rättare sagt överlevnadsinstinkt. Det är att när mannen åker iväg några dagar så går jag in i mitt gamla ”ensamstående mamma mode”. 

Man skulle kort och gått kunna säga att jag omedvetet låtsas som att personen inte existerar längre. Som nu i helgen när gubben var iväg på svensexa hela lördagen och söndagen och jag var pmsig, har 4 barn hemma och vet att nu jäklar måste jag bita ihop om jag ska fixa detta. Då är det liksom lite jobbigt när han kommer tillbaks in i mitt liv igen vid 19-snåret på söndagen. Jag är kantig och känner mig nästan obekväm när han kommer och vill krama mig. Sjukt ohärlig egenskap nu när jag tänker efter och högst ofrivillig. 

Med närhet så får kärleken återigen liv (den har ju aldrig varit död, men ni fattar) och han är välkommen tillbaks på riktigt igen. Den här egenskapen är rotad ganska hårt i mig. I alla tuffa perioder så har jag en tendens att stänga av och stänga ute folk om de inte tvingar sig kvar. 

När min mamma dog så stängde jag av känslorna så hårt att jag flera år senare blev helt knäckt när jag insåg att jag knappt nämnt min mamma för mina barn. Jag kände mig så hemsk som förminskat mammas del i mitt liv till ingenting. 

Det är ju inte jättekonstigt att en av mina största rädslor här i livet är att inte ha betytt något för för mina närmsta så de glömmer bort mig dagen efter jag checkat ut. 

Får se till att hålla mig kvar för alltid så ingen får en chans att glömma bort mig 😂😂

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera