De allra flesta dagarna Àr jag vÀldigt stolt och glad att jag vÄgade ta steget att starta eget. Att jag testade att starta en blogg bara för att jag gillar att skriva utan att egentligen veta om jag var bra pÄ det eller inte.
Men vissa dagar nÀr sjÀlvförtroendet sviker, nÀr man ifrÄgasÀtter allt man gör och helst av allt vill dra tÀcket över huvudet och försvinna sÄ Àr det inte optimalt att vara egen. De dagarna saknar jag verkligen kollegor som peppar, pushar och fÄr en att skratta. Jag saknar lyxen i att kunna gÄ till ett jobb som inte krÀver att man varje sekund Àr nytÀnkande, driver och sÀljer sina idéer för att kunna fÄ mat pÄ bordet.
Jag har haft nÄgra sÄdana dagar nu och att dÄ lyckas motivera sig sjÀlv att fortsÀtta med en blogg som man egentligen inte hinner med för att hjÀrnan kÀnns som en grÄdassig gegga Àr svÄrt. Aldrig har det heller varit mer lÀskande att söka ett jobb som lÄter kul för att tryggheten kÀnns helt magisk.
Den enda trösten i perioder nÀr livet suger Àr att det gÄr över. Mina deppperioder Àr nÀmligen extremt kopplade till just perioder. Jag kan köpa uppblÄst/surkÀrring-delen med pms, men just att sjÀlvförtroendet kraschar Àr förjÀkla jobbigt rent ut sagt (vet att jag gjort nÄgot test nÄgon gÄng hos barnmorska som bekrÀftat att jag har pmds, men tycker helt Àrligt jobbighetsnivÄn svÀnger otroligt mycket)
Funderar pÄ att hÀdanefter planera in personalvÄrd löpande vissa dagar i mÄnaden. Kanske kan jag och nÄgra andra företagande kvinnor (eller vem som helst egentligen) synka oss sÄ vi kan ta in pÄ spa ihop?!
Med vÀnlig hÀlsning, hon som förhoppningsvis snart Àr sitt vanliga smÄstörda (men mindre deppiga) jag.
â„ïžâ„ïžâ„ïž
Ălskar din blogg det du skriver, bĂ€sta morgonlĂ€sningen. Blir alltid ett litet skratt eller bra fundering, sĂ„ tack för att du ger energi och sprider glĂ€dje och bra lĂ€sning.