Respekt 

I helgen har vi kört gĂ„rdsfix, haft goa kompisar pĂ„ övernattningsdate och passat bebis. 

En vĂ€ldans trevlig helg mĂ„ste jag sĂ€ga. 

Det som Ă€r bra med att passa syrrans bebis Ă€r att jag trots att han Ă€r supersnĂ€ll och go Ă€ndĂ„ kĂ€nner mig vĂ€ldigt klar med bebisgrejen. En vĂ€ldigt skön kĂ€nsla faktiskt. Skön just för att det var sĂ„ svĂ„rt att fĂ„ Ninja och att minsta lilla sug hade varit förknippat med Ă„ngest, rĂ€dsla och alla jobbiga kĂ€nslor frĂ„n en sjukt jobbig period. 

Helt otroligt att vi fĂ„tt fyra smĂ„ goa tjejer nĂ„got som verkligen inte var en sjĂ€lvklarhet. 

Just det hĂ€r med att fĂ„ barn Ă€r förmodligen en av mina största triggerpunkter. Jag gĂ„r igĂ„ng i ullstrumporna (iallafall inombords) nĂ€r jag hör folk prata som att det Ă€r sĂ„ sjĂ€lvklart att fĂ„ barn eller inte kan visa respekt och förstĂ„ att för alla Ă€r det inte superlĂ€tt. 

Om man Ă€r ett gĂ€ng som sitter pĂ„ en middag tillsammans med nĂ„gon som fĂ„tt bröstcancer och ska operera bort ett bröst sĂ„ skulle ingen komma pĂ„ att sitta och prata om hur hĂ€rliga sina bröst kĂ€nns eller att de kanske plötsligt kĂ€nns lite hĂ€ngiga och borde fixas till lite, utan alla skulle kĂ€nna att det Ă€r rimligt att prata om andra saker Ă€n bröst just den kvĂ€llen. 

Det skulle ocksĂ„ va legitimt att inte den sjuka kompisen stĂ„r och hoppar av glĂ€dje för en kompis stundande plastikoperation Ă€ven om denna absolut innerst inne unnar och Ă€r glad för kompisen. 

TyvĂ€rr Ă€r det inte lika sjĂ€lvklart nĂ€r det kommer till att ha svĂ„rt att fĂ„ barn. Jag vet hur mĂ„nga som helst som fĂ„tt höra paralleller till att man vet hur det Ă€r att ha svĂ„rt att fĂ„ barn efter att de ”kĂ€mpat” i tre mĂ„nader med nummer 3, till att personer trots full insikt i bebisproblematik hos nĂ„gon i sĂ€llskapet tar upp hela kvĂ€llar till att berĂ€tta om hur de rĂ„kade bli gravida första gĂ„ngen de titttade pĂ„ varann utan kondom. 

För mig Ă€r det sĂ„ otroligt svĂ„rt att förstĂ„ att bara för man blivit mamma sĂ„ kan man inte för en stund ta av sig mammamanteln och bara vara en bra kompis, bekant eller jobbarkompis som försöker sĂ€tta sig in i nĂ„gon annans skor. Det Ă€r ju liksom inte sĂ„ att prata om nĂ„got annat eller korta ner barnsnack Ă€r en orimlig uppoffring om ens för en ytlig bekant. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag Ă€r en 35Ă„rig 4-barnsmamma med lĂ€tt störd humor och en faiblesse för ”tĂ€nk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera sĂ„ du inte missat nĂ„gra crazy! Vill du kontakta mig maila mig pĂ„ anna@mockidikk.se

En reaktion till “Respekt 

  1. Word! <3
    Alla mina tre barn Ă€r IVF-barn och vĂ€gen dit var lĂ„ng och full av svackor och motgĂ„ngar. Att höra nĂ„gon sĂ€ga att: "Vi tror det kommer passa bra att bli förĂ€ldrar om tvĂ„ Ă„r." eller "Ja, det verkar rĂ€cka att jag kommer i nĂ€rheten av mannens kalsonger… *fnissfniss*" fĂ„r mig att se rött. Och dĂ„ snackar vi inte rött som i rosenskimrande, kan jag sĂ€ga!

Kommentera