En fröjdefull helg 

Vilken lördag. Innan vi ens påbörjade själva huvudeventet (kompisars bröllop) för dagen så kändes det som vi redan avverkat ett helt dagsverke. 

Något man inte tänkt på innan man fick barn var att de här långa piff-timmarna innan en fest skulle gå upp i rök. Självklart fattade man ju att de kanske skulle kortas ner lite men på riktigt tror jag att jag piffade i hela 7min inklusive påklädning i lördags.

Nuförtiden så är det nämligen inte bara sig själv man ska packa ihop utan nu ska övernattningspåsar packas för både barn och hund. Matchkläder ska tvättas, barnkalaspresenter ska slås in, hunden ska rastas och då har vi inte ens kommit till att hela flocken ska köras till olika ställen innan man själv kan fortsätta till sin egen destination. 

I lördags skulle vi först köra stora tjejerna och hunden till deras pappa (alltså tjejernas inte hundens) och på vägen dit hann den extremt åksjuka valpen spy upp flera dagars matintag på filt, handduk så det rann in i intillliggande skolväskor och gympapåsar. Ut med barn, rasta åksjuk hund, sanera bil och väskor och alltihop iförd lilla bröllopsklänningen. 

Vigseln började klockan 13 så när vi skrattat, pratat, ätit, druckit och dansat fram till 01,40 så trodde jag att jag skulle ramla ihop av utmattning och vi tog en taxi till lägenheten vi skulle sova i. 


Vi delade en kebabtallrik i sängen och sen sov jag som en stock fram till klockan 10 utan en enda väckning av barn. 

Där vi befinner oss i livet just nu så finns inget utrymme energimässigt att ligga bakis hela söndagar. Det finns heller ingen fysisk möjlighet då barnen ska plockas upp vid lunchtid och man ska sen styra skeppet hemåt igen redo att brottas med verkligheten. 

Livet ändras. Förr festade man natten lång och låg och malde film efter film ostört hela söndagen. Idag (vid enstaka tillfällen) festar man natten lång men får hela söndagen betala dyrt för att man passerade barnens läggtid. 

I helgens gäng är vi ännu ganska ensamma i familjekategorin men jag tror ganska snart att de också kommer förstå känslan av att behöva tacka för sig och gå hem på grund av utmattning snarare än på grund av att vara överförfriskad. 

Den här helgen lyckades vi dock på alla sätt. Barnen var nöjda, farföräldrar hade överlevt, hunden hade inte ätit upp något värdefullt, festen var fantastisk, vi var vuxna nog att dricka lagom, lyssna på utmattningen och fick sova nästan 8 timmar helt ostört. 

En Top notch-helg helt enkelt med föräldramått mätt! 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera