När en gammal plågoande gör sig påmind.. 

Min man var med på älgjakten för någon vecka sedan och då visade det sig att en av killarna i jaktlaget var en gammal granne (granne är någon som bor inom en halvmil ifrån en på landet;) till mig. 

Direkt när han nämnde honom så gick det kalla kårar i mig, för just den här killen gick på högstadiet när jag gick i lågstadiet och när jag växte upp så åkte jag buss till skolan. En buss som plockade upp alla som skulle både till låg-och mellanstadie i Derome och de som skulle vidare till högstadiet i Veddige. 

Ovanför vårt hus fanns en busskur där de runtomkring samlades för att hoppa på bussen och däribland denna kille. 

Han gjorde mina första skolårs bussväntande till ett helvete. Han kastade snöbollar på vintern och han spottade efter mig resten av året och trots att pappa skällde på honom fortsatte han sitt lömska spel och jag smög upp som en rädd hare i sista sekund innan bussen kom. Detta fortsatte ända tills han började gymnasiet. 

Den här killen var i mina ögon riktigt läskig för han var både taskig och hade som trick att riva av sårskorpor och suga blod. 

Jag har bara skymtat honom någon gång sedan dess och jag hade i princip glömt bort honom helt, ända tills nu när jag blev påmind av min man vid middagsbordet. 

Jag berättade historien för mina storögda barn men så blir jag tveksam i slutet av historien och frågar min man; vad sa du han hette nu igen? 

Och då visade det sig att jag förväxlat min marodör med en annan högstadieskille, som i och för sig också var stor och läskig men som aldrig varit elak mot mig. 

Oooopppss.. 

Men tur iallafall att jag nu inte behöver va rädd för att bli spottad på vid brevlådan som är jägarnas mötesplats. Pjuuu.. 

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera