Jag är så avundsjuk..

Det finns många grejer som är riktigt bra med att vara egenföretagare, sedan finns det vissa grejer som inte är så bra.

Just nu är vi inne i en period där folks sociala mediekonton fylls av bilder på alla härliga julfester med sina kollegor och helt ärligt så blir jag grön av avund.

De senaste 3 åren så har jag inte varit på en enda julfest på grund av nyfödda barn och nu är ju anledningen att jag rätt och slätt inte har några kollegor.

En bild från min sista fest med gänget..

Om man ovanpå den här avunden av socialt umgänge med kollegor lägger en flera veckor lång vab-period där man är karantänsatt från allt socialt umgänge så får man en något labil liten människa på andra sidan. Mig.

Igår så kände jag mig olyckligast i hela världen när jag satt och scrollade i alla flöden och tillslut så rann det över.

Och vad som rann över? Jo, allt. ALLT!

Det började som en avundsjuka på julfester till att jag har panik över mitt liv, mitt företag, min otillräcklighet som mamma, företagare. Hur jag känner mig fast i ekorrhjulet av dagislämningen, hundpromenader och mockningar. Sedan eskalerade det i en åldersångest där jag började inse att jag är 36år och att allt ökar med åldern. Kilon, rynkor, antal ungar att hinna med, måsten. Allt ökar ända tills det slog mig att den enda grejen som absolut inte ökar utan snarare sista året gjort ett jättehopp bakåt, är lönen. Då slog det mig att jag har ungefär lika bra lön idag som när jag var 20år men inte hälften så tight rumpa.

Mitt i allt detta så börjar min välvillige man komma med lösningar på problemet, genom att säga att då får vi väl flytta tillbaks till Göteborg, sälja hästar och hund och att jag skaffar mig ett fast jobb igen så jag inte känner en sån otillräcklighet.

Då kan jag säga att tårkalaset nådde sin peak. För jag vill ju absolut inte flytta tillbaks, göra mig av med varken djur (eller barn för den delen) och gård och då inser jag att jag måste ju vara psykiskt sjuk om jag inte är lycklig nu.

Och då kom orden; ”det är bättre att jag flyttar in på en psykavdelning så kan jag sitta och va rynkig och olycklig där själv. Du får säkert högre bidrag för mig än vad jag tjänar ändå”

Japp. Ett helt normalt utlåtande. Om det kommer från en vobbande- socialt avskärmad-pmsande- egen företagande 36årig kvinna. 😂

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera