Julefrid..

I bland sugs man in i gamla minnen eller blir insÄld pÄ den svenska familjelyckan utan att man riktigt vet om det. I början av förÀldraskapet hÀnder det vÀldigt mycket oftare. Man Àr liksom nykÀr över varje ny grej man gör med sitt barn.

Första gĂ„ngen man gĂ„r ut med vagnen Ă€r ett enda stort Åhhhh, första besöket pĂ„ en djurpark (som iallafall jag gjorde alldeles för tidigt för att fĂ„ det gensvar jag hoppades) Ă€r ett enda lĂ„ngt lyckobubblande Ă€ventyr.

Allt Ă€r magiskt. ÄndĂ„ tills man inser att verkligheten vĂ€ldigt sĂ€llan stĂ€mmer överens med bilden man har och sĂ„ blir nĂ€sta besök i bĂ€sta fall lite mer neutralt eller i vĂ€rsta fall sĂ„ försöker man undvika att sĂ€tta sig i samma situation igen tills ungen gĂ„r i femte klass.

En klassisk sÄdan grej Àr alla charterbolagens reklamfilmer som rullar. Jag svalde det med hull och hÄr. Eller nej, inte riktigt. Jag trodde inte att jag och mannen skulle springa lÀngs vattenbrynet med astighta kroppar medans barnen chillar pÄ barnklubben hela dagen (jag har ju ÀndÄ 4a barn). Dock sÄ hade jag byggt upp nÄgon typ av bild att hela familjen skulle nÄ en ny nivÄ av lycka bara vi Äkte pÄ charten.

Att resa med 4a barn varav 2st under 2Är (0,5 och 1,5Är) visades sig dock innebÀra ganska mycket jobb av planering och packning och ganska lite sippa drink och lÀsa bok i solstol men min logiska del av hjÀrnan tog tydligen omedelbar semester redan vid första sekunden av reklamtrailern.

Iallafall. Jag har under veckan gĂ„tt och vĂ€gt hur jag skulle göra med stora julhandlingen. Åka och handla live eller bestĂ€lla hemkörning?!

NÀr jag var liten sÄ Äkte alltid mamma, mormor och vi barn och julhandlade pÄ kvantum i Varberg. Vi brukade aldrig handla dÀr för den lÄg mitt i Varberg och vi bodde utanför och bara att köra ner i garaget och ta hissen upp i mataffÀren var för mig en stor del av hela julkÀnslan.

Nu nÀr jag Àr vuxen och har barn sÄ vill jag ocksÄ ge dem dÀr dÀr kÀnslan. Grejen Àr ju att handla har jag ju gjort ett gött gÀng gÄnger med alla fyra barn och den logiska delen av hjÀrnan (som faktiskt var vaken) sÀger ju att det högst troligt inte blir ett lugnare strosande nÀr varenda julstressad mÀnniska Àr i affÀren samt att jag dessutom gÀrna vill att det ska bli mysigt.

Men den ologiska delen av hjĂ€rnan vann igen och det har Ă„terigen bekrĂ€ftats att jag helt klart Ă€r en ”kĂ€nsla över logik” mĂ€nniska.

SÄ igÄr hÀmtade jag och smÄttingarna de stora tjejerna efter sin sista dag i skolan och vi Äkte till en Ica Maxi vi aldrig varit pÄ innan (för den unika kÀnslans skull)

VÀl inne med de smÄ i varsin kundvagn sÄ upptÀcker de ju kundvagnarna med bil och vill Äka i dem istÀllet. Ja, ja, det Àr snart jul tÀnker jag sÄ de fÄr som de vill och vi gÄr ut med de gamla kundvagnarna igen och byter till bilarna.

Det man inte ska glömma Àr att de hÀr bilarna typ Àr 3-4m lÄnga, Àr extremt lÀtta att kapa hÀlsenor med och sjukt svÄra att manövrera. Men hÀr kommer vi, med tvÄ av dessa schabrak sida vid sida i julhandeln..

UngefÀr 30m in i affÀren sÄ vill den minsta inte lÀngre sitta i bilen utan gÄ pÄ en upptÀcksfÀrd och den andra lyckas krÀnga sig ur bÀltet och bli halvt överkörd av sin egen bil.

DÀrifrÄn var det lite uppförsbacke mÄste jag sÀga.

UngefÀr halvvÀgs in sÄ passade den minste pÄ att bajsa och efter det sÄ spred sig julkÀnslan bara mer och mer.

Men vi överlevde utan att jag skrek pĂ„ barnen sĂ„ jag ser det Ă€ndĂ„ som en typ av jul-High five. Som 4-barnsmorsa fĂ„r man inte va krĂ€sen. 😂

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag Ă€r en 35Ă„rig 4-barnsmamma med lĂ€tt störd humor och en faiblesse för ”tĂ€nk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera sĂ„ du inte missat nĂ„gra crazy! Vill du kontakta mig maila mig pĂ„ anna@mockidikk.se

Kommentera