Julefrid..

I bland sugs man in i gamla minnen eller blir insåld på den svenska familjelyckan utan att man riktigt vet om det. I början av föräldraskapet händer det väldigt mycket oftare. Man är liksom nykär över varje ny grej man gör med sitt barn.

Första gången man går ut med vagnen är ett enda stort Åhhhh, första besöket på en djurpark (som iallafall jag gjorde alldeles för tidigt för att få det gensvar jag hoppades) är ett enda långt lyckobubblande äventyr.

Allt är magiskt. Ändå tills man inser att verkligheten väldigt sällan stämmer överens med bilden man har och så blir nästa besök i bästa fall lite mer neutralt eller i värsta fall så försöker man undvika att sätta sig i samma situation igen tills ungen går i femte klass.

En klassisk sådan grej är alla charterbolagens reklamfilmer som rullar. Jag svalde det med hull och hår. Eller nej, inte riktigt. Jag trodde inte att jag och mannen skulle springa längs vattenbrynet med astighta kroppar medans barnen chillar på barnklubben hela dagen (jag har ju ändå 4a barn). Dock så hade jag byggt upp någon typ av bild att hela familjen skulle nå en ny nivå av lycka bara vi åkte på charten.

Att resa med 4a barn varav 2st under 2år (0,5 och 1,5år) visades sig dock innebära ganska mycket jobb av planering och packning och ganska lite sippa drink och läsa bok i solstol men min logiska del av hjärnan tog tydligen omedelbar semester redan vid första sekunden av reklamtrailern.

Iallafall. Jag har under veckan gått och vägt hur jag skulle göra med stora julhandlingen. Åka och handla live eller beställa hemkörning?!

När jag var liten så åkte alltid mamma, mormor och vi barn och julhandlade på kvantum i Varberg. Vi brukade aldrig handla där för den låg mitt i Varberg och vi bodde utanför och bara att köra ner i garaget och ta hissen upp i mataffären var för mig en stor del av hela julkänslan.

Nu när jag är vuxen och har barn så vill jag också ge dem där där känslan. Grejen är ju att handla har jag ju gjort ett gött gäng gånger med alla fyra barn och den logiska delen av hjärnan (som faktiskt var vaken) säger ju att det högst troligt inte blir ett lugnare strosande när varenda julstressad människa är i affären samt att jag dessutom gärna vill att det ska bli mysigt.

Men den ologiska delen av hjärnan vann igen och det har återigen bekräftats att jag helt klart är en ”känsla över logik” människa.

Så igår hämtade jag och småttingarna de stora tjejerna efter sin sista dag i skolan och vi åkte till en Ica Maxi vi aldrig varit på innan (för den unika känslans skull)

Väl inne med de små i varsin kundvagn så upptäcker de ju kundvagnarna med bil och vill åka i dem istället. Ja, ja, det är snart jul tänker jag så de får som de vill och vi går ut med de gamla kundvagnarna igen och byter till bilarna.

Det man inte ska glömma är att de här bilarna typ är 3-4m långa, är extremt lätta att kapa hälsenor med och sjukt svåra att manövrera. Men här kommer vi, med två av dessa schabrak sida vid sida i julhandeln..

Ungefär 30m in i affären så vill den minsta inte längre sitta i bilen utan gå på en upptäcksfärd och den andra lyckas kränga sig ur bältet och bli halvt överkörd av sin egen bil.

Därifrån var det lite uppförsbacke måste jag säga.

Ungefär halvvägs in så passade den minste på att bajsa och efter det så spred sig julkänslan bara mer och mer.

Men vi överlevde utan att jag skrek på barnen så jag ser det ändå som en typ av jul-High five. Som 4-barnsmorsa får man inte va kräsen. 😂

Posted by

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera