Lagom är bäst

Förr så la jag märke till små detaljer som hände i vardagen för jag såg en berättelse kring dem, medan nu så bara flyter den ofrivilliga färgsättningen av barnrum och grillincidenten förbi mer och mer obemärkt men framförallt utan att jag ser humorn och den positiva baksidan av att ligga och skura varenda tangent på mini keyboarden med bomullspad och sminkborttagningsmedel.

Förmodligen så är det som det mesta andra sakerna i mitt liv. Jag går all in eller all out.

Jag menar en dröm vore fortfarande att inte möla i mig 2-3hg godis under lördagsfilmen för att sedan få gå och lägga mig spyfärdig från godiskoma istället för när man i 20års åldern gick och la sig i en ”snurrande” säng efter en slirig partykväll. Eller tänk att få bli så vuxen att kunna lägga sig på en lagom väg och gå ut och springa 2-3 gånger i veckan.

Nej, jag springer inte alls istället men fortsätter äta godiset, det gör jag minsann.

Jag kan säga att bli småbarnsförälder med allt vad det innebär för den sociala samvaron, så har jag gått igenom ett antal kriser då jag gått på i ullstrumporna gentemot mannen om att skilsmässan är nära för jag slits mellan dödströtthet, ungar som ofrivilligt tar över sovrummet och paniken över vad ett dött samliv kan innebära.

Likadant är det med hästarna vi skaffat. Nu efter drygt ett år börjar jag hitta en balans. I början sögs jag in av hur jag var när jag själv tävlade mycket. All in bara. Fokus på prestation och de glimmande pokalerna och gulblå rosetterna. Dit skulle mina barn också komma.

Men så tänker man tillbaks på vilken tid som egentligen var bäst under min hästtid, det var ju inte när jag tävlade de högsta klasserna och det konstanta kravet på prestation varje träning och tävling.

Den bästa var ju att få rida, fläta manar, ha picknick, kompisarna och stoltheten att visa upp sin glimmande ponny när man åkte på de lägsta klasserna. Senare var ju varje tävling och träning mest ett logistikkaos med ett överhängande ”måste”.

Jag har inte hållit på så mycket med någon annan sport men generellt kan man säga att hästmänniskor är sjukt all in eller all out och då gäller all out, allt som inte rör hästarna. Hästarna bor i palats och bär Gucci medans allt annat förfaller. (Ja, detta är kanske ett uns kryddat, hehe)

När man som jag vill väldigt mycket så kan den här egenskapen ibland bli lite överväldigande. Ena dagen har man all energi i världen och jonglerar möten, hästar, ungar, gård, matlagning som värsta Wonder Woman men så nästa dag så är orken slut och man blir en tjurig kärring för man inte har vett att se hela livet som en helhet.

Så här är vad jag kommit fram till, målet med mitt liv: Lagom 😂

Posted by

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera