En okey mamma ändå..

Vilken långhelg! Men med en seg vabbvecka i backspegeln så var det en stor del av mig som jublade i morse när jag återigen fick lämna småttingarna på förskolan.

Just den här grejen med att längta efter att få jobba i fred och få en paus från de helt logiska 3årstrots-fighterna är en av mina akilleshälar. Jag är å ena sidan fast besluten i att det för mig är helt sunt att vilja ha ett liv parallellt med familjelivet men å andra sidan så är det som att bli stucken i sidan med en kniv som om och om väser att jag är en värdelös mamma som inte har tålamod och kärlek nog att orka vara med mina barn 24/7 (till största delen ensam då mannen jobbade sent en del, men ändå).

Förra veckan var en sådan vecka då jag absolut inte hade orken att vara den här glada, tålmodiga urmodern som lever enbart för sina barn, utan jag kände snarare mig ganska kass in emellan för att jag borde orkat ha mer tålamod i den här fantastiska ”trots toppat med snorighetsgnällsperioden”.

När jag sen träffar på en mamma som är dagmamma till sina egna barn och andras, (vilket innebär att hon varit med sina barn i princip dygnet runt sen de föddes) och dessutom älskar det så slutar det mötet i att jag legat sömnlös hela natten i våndan över att vara den sämsta mamman som existerar.

Vad är det som gör att vissa Ääälskar att vara mammalediga i all evighet, går all in i att läsa på om uppfostringsmetoder som ska göra ungarna till små genier eller mer harmoniska än Dalai Lama och som dessutom verkar tävla på elitnivå i att laga superhälsosam mat till ungarna?

Jag älskar mina barn men jag kommer aldrig bli en sådan mamma som kan sitta i timtal och leka utvecklande lekar med mina barn. Jag kommer förmodligen alltid avguda dagispersonal som gör att jag får jobba ifred för att sen plocka upp dem efter att ha fyllt på med energi för att kunna hantera kvällens kommande sammanbrott.

Lyckos de som drog ”wondermama-lotten” men som tur var är så har mina ungar hittills blivit ganska goa och kärleksfulla så nåt rätt gör jag nog även om jag gråtit, slitit mitt hår och serverat falukorv mer än skäligt många gånger.

Posted by

Jag heter Anna Nord, Jag är en 35årig 4-barnsmamma med lätt störd humor och en faiblesse för ”tänk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera så du inte missat några crazy! Vill du kontakta mig maila mig på anna@mockidikk.se

Kommentera