I nöd o lust

Den hÀr veckan har varit sÄ sjuukt hektisk med allt frÄn funktionÀrsarbete, ponnytÀvling, förskoleavslutning pÄ vÄr gÄrd till vanliga arbetet och skolavslutning.

IgÄr körde vi LisebergshÀng för de stora tjejerna med ett gÀng kompisar efter förmiddagens jobbmöte för traditioner Àr till för att hÄllas. Himla kul men nu till det magiska.

Efter jag kom hem med tvÄ supertrötta smÄ sÄ bar jag upp dem och la dem i sin sÀngar och de SOMNADE med en gÄng. Utan mig i sÀngen. Helt crazy.

Och vet ni vad det innebar? Att jag kunde ligga helt sjÀlv i soffan frÄn klockan 20.30 och möla chips och kolla film.

Jag vet inte nÀr det hÀnde senast. Det var som att nÄgon högre makt kÀnde av veckans moderliga insatser och beslutade sig för att belöna mig med den högsta vinsten.

Jag passade pĂ„ att kolla pĂ„ en romcom som var det mest förutsĂ€gbara man kan tĂ€nka sig och tagen av det fina ögonblicket (att jag hade egentid i soffan) sĂ„ började jag snyfta nĂ€r den smöriga repliken ”du gillar nĂ„gon pga hens kvaliteter men du Ă€lskar nĂ„got trots dem” levererades.

SÄ fint. Och sÄ jÀkla sant kÀnde jag som under sista dagarna varit i luven pÄ min man.

Vi Àr lite oense om huruvida det Àr ok att fÄ gnÀlla av sig om man tycker 3Äringen Àr trotsig, man fryser efter att ha kissat hunden pÄ kvÀllen eller för att man Àr trött.

Jag anser att det Ă€r min rĂ€ttighet som egenföretagande 4-barnsmamma med tusen jĂ€rn i elden att ibland bara kunna fĂ„ medhĂ„ll om att ”ja, hon Ă€r sjukt jobbig just nu” el ja, det Ă€r kallt, kryp ner hĂ€r”.

I min vĂ€rld innebĂ€r inte det att jag Ă€r missnöjd med mitt liv, eller att jag inte Ă€lskar mina barn men mannen tycker jag Ă€r ”negativ” och borde vara tacksam över det jag har.

Vilket jag Àr. Men den hÀr mannen tyckte Àven att jag var otacksam vid minsta trötthetssyndrom eller pip nÀr jag fött en förtidig bebis som jag skulle amma varannan timma dygnet runt första mÄnaden. Detta för att vi haft svÄrt att fÄ henne.

Hur han sov under den tiden? Minst sina 8 timmar i strÀck. Om det dÄ Àr lite lÀttare att se barnet som det mirakelbarn hon var? Japp..

Det Ă€r bra att vara positiv men gud vad jag ogillar den upplĂ€xande genen hos min man. Jag Ă€lskar det faktum att han Ă€r vĂ€ldigt positiv vilket gör mig till en bĂ€ttre mĂ€nniska. Men upplĂ€xandet đŸ€Ź DĂ€r kan man lugnt sĂ€ga att jag Ă€lskar honom trots den kvalitĂ©n.

Jag Àr fullt medveten om att han har ett gÀng egenskaper pÄ sin lista. Men det gör det bara mer even Steven. Han o jag hör nÀmligen ihop, trots att jag senaste dagarna irriterat ihjÀl mig pÄ honom.

Publicerat av

Jag heter Anna Nord, Jag Ă€r en 35Ă„rig 4-barnsmamma med lĂ€tt störd humor och en faiblesse för ”tĂ€nk om filosofier". Hoppas du gillar bloggen! Glöm inte prenumerera sĂ„ du inte missat nĂ„gra crazy! Vill du kontakta mig maila mig pĂ„ anna@mockidikk.se

Kommentera